Ibland säger en infographic mer än tusen ord.
Happy Planet Index lanserades idag för tredje gången! Happy Planet Index är ett välfärdsmått som mäter hur mycket välmående som skapas per förbrukad enhet miljöutrymme. Jag tycker inte att det är ett klockrent välfärdsmått men däremot att det är ett bra mått för att jämföra med BNP för att påvisa dess totala tafatthet i att fånga meningsfull utveckling.
Så sent som i morse hade jag ett väldigt bra möte med det team som arbetar med framtagandet av de indikatorer på samhällsutveckling som MP kommer att lansera i höst. Efter morgonens möte har jag mycket höga förhoppningar om att det kommer att bli väldigt bra och förhoppningsvis kunna leda till en stor debatt om vad utveckling egentligen är. Längtar!
Kolla utvecklingen för olika länder inkl. Sveriges på www.happyplanetindex.org
Det finns mängder av fakta att använda för det syfte man
har för avsikt att bevisa eller ge uttryck för.
Om en av Costa Ricas invånare skulle förvärva mer pengar
än han behövde till det livsnödvändiga hade han/hon förmodligen
agerat som en genomsnitts amerikan och konsumerat överskottet
på något som påverkar miljön.
Nu är verkligheten inte så rättvis, som det skulle krävas för att just
sådana här fakta skulle innehålla något värde överhuvudtaget.
Vi kan dra alldeles för många slutsatser och med det inte
komma till något som kan kallas svar på frågan.
Jag skulle kunna bevisa att miljöpåverkan hänger samman med
tillgång på pengar, mer pengar leder till mer konsumtion.
Mer konsumtion leder till mer miljöpåverkan.
Det finns gott om fakta att använda som talar för detta.
Det har inte så stor betydelse vad som sägs och bevisas.
Det som påverkar är att man verkställer det i handlande
och det kommer att bli mycket svårt att förändra ett beteende
som är så rotat som det vi ser idag utan att ett kaos utbryter.
Att tro att en amerikan skulle nöja sig med att plocka bananer
med en lön som inte ens täcker ett livsnödvändigt behov är
nog inte något som ses som välmående.
Men det motsatta förhållandet skulle nog ses som ett välmående
utifrån en bananplockare, med bibehållet miljöavtryck och
förmodligen omvänt välmående.
I samma andetag tar vi en banan som till 1/3 plockats av en
plockare från Costa Rica som inte kan leva på sin lön.
Det vi gör i vår upplevelse är att flytta fram vår utgångspunkt
för vad som är välmående, för 60år sedan var en tvättmaskin
en guds gåva, nu är det mest ett helvete när den inte fungerar.
Är det moraliskt rätt att inte ge dom fattiga samma möjlighet till
utveckling och frossande som vi varit med om?
Har vi en moral eller är vi för egenkära i vår jakt på bekräftelse
och framgång i vår strävan efter att tycka rätt i sakfrågor?
Ska någon göra avkall för att ”rädda jorden” är det enligt
min mening den privilegierade människan, dvs du och jag.
Med vänlig hälsning Evigheten