The Economist måste få något bättre att skriva om än miljöproblem

Min nivå av hopp har verkligen pendlat idag. Det började redan i morse på tåget från Göteborg. Jag har bestämt mig för att göra en kraftansträngning i min allmänbildning avseende traditionellt tillfäxtfokuserad ekonomi och hade förutseende fiskat upp The Economist, Time, Newsweek, Dagens Industri, DN, Svd och Affärsvärlden för de 3:02 h som väntade. Man kan säga att det inte gick som jag tänkt mig. Affärsvärlden skrev om ”Etiska fonder utan etik”, solcellsföretaget Solarus och om krigsföring bland återförsäljarna för nya osynliga svenskuppfunna cykelhjälmen. Newsweek var ännu värre med uppskattningsvis 3/4 om kärnkraft och miljö komplett med ranking av amerikanska kärnkraftverks potential att haverera till följd av miljömässig påverkan och beskrivning av hur investeringarna i kärnkraft sjunker djupt. Mönstret fortsatte i varje tidning som följde (ledartablån i the Economist talade också för sig själv) och samma sak gällde på gårdagens Aktuellt då 4/5 inslag var miljörelaterade komplett med MP:s och miljöorganisationers avståndstagande av Sveriges oförsvarbara investeringar i slovensk kolkraft.

Målet med min läsning må ha varit att förstå hur ”mainstreamnationalekonomerna” tänker för att kunna konfrontera den utifrån en mer holistisk approach men jag lärde mig någonting helt annat – ”eller senare” måste redan nu börja suddas ut i argumenten om att ekologi förr eller senare kommer att diktera villkoren för ekonomin. I kärnkraftdebatten hör jag ibland ”är ni nöjda nu”, men det är ingen skön känsla när ens värsta farhågor börjar infrias. Inte heller i morse.

Lite bättre blev det av att prata med Yvonne Ruwaida som ringde för att fråga om jag vill blogga på MP:s partiprogramrevideringsblogg som lanseras på onsdag. Det kändes så himla skönt med en liten push till konstruktivitet just i det läget. Bland det som jag tycker är allra bäst med att MP har 10 språkrörskandidater är den livliga interna och externa debatt som kommer på köpet då olika visioner och idéer presenteras sida vid sida. Partiprogramrevideringsprocessen har enligt mig en fantastisk potential att bli detta men i ännu större skala, och i synnerhet när gruppen som arbetar med processen nu alltså satsar på att frekvent uppdatera argument, initiativ, och annat som kommer upp. Jag längtar efter att hålla ett partiprogram i handen som skall vara den mest attraktiva bild av hur Sverige kan vara för oss och världen och dessutom bli verklighet. Samtidigt längtar jag lika mycket efter vägen dit – efter att uppleva den nya fas av grön idédebatt som skall ta plats både inom och utanför förbundet, involvera alla medlemmar men också andra partier, intresseorganisationer, företag, andra aktörer osv. Jag länkar till bloggen så snart den lanseras.

Väl framme i Stockholm åkte jag till helekologiska och väldigt trevliga Matmekka och lunchade med Sveriges officiella ungdomsrepresentant i regeringsdelegationen till FN:s kommission för hållbar utveckling Johanna Salmi. Johanna kommer att representera LSU – Sveriges ungdomsorganisationer och Förbundet Unga Forskare som nominerat henne. Jag hade uppdraget för två år sedan, skulle hopplöst gärna åka i år också men kommer att följa från hemmaplan. Min förhoppning är verkligen att fler kommer att börja göra detta, både journalister och medborgare, då det är väldigt viktigt att Sverige spelar en progressiv roll men riskerar att inte göra det om intresset är för lågt. FN:s kommission för hållbar utveckling syftar till att underlätta implementeringen av FN:s ramverk för hållbar utveckling Agenda 21. Johanna kommer att göra ett grymt jobb och följ henne gärna på både bloggen (utvecklas och kommer att finnas via LSU:s hemsida) och via hennes twitter. Agendan är inte spikad men det lutar åt att hon kommer att fokusera bl.a. kemikaliefrågan då det i år dessutom är kemins år.

Därefter fick jag en rundvisning på Utställningen Unga Forskare där hundra finalister i samma tävling ställde ut sina uppfinningar som de gjort i projektarbetet på gymnasiet. Ungefär här kände jag att vemodet från morgonen släppte det sista greppet. Här fanns ett nytt drivmedel på grönalger, livscykelanalyser för pannkakor, uppladdningsbara värmare till cykelsadeln och cykelstyret och dessutom ett nytt material i form av transparent metall (ja, de har patenterat).

Väl tillbaka på Riksdagen diskuterade jag och Björn mediastrategi. Jag avskyr verkligen pajkastningspolitik, har svårt för när folk klagar utan att ha något bättre att komma med, tror att det generellt underminerar människor i allmänhets intresse för och tro på politiken som konstruktivt forum för förbättring och skulle helst bara ägna mig åt att utforma och presentera lösningar för att överlåta till journalister att genomskåda eventuella brister i både mina och alla andras argument. Samtidigt kan vi inte komma ifrån att vi idag blir publicerade när vi går ut och kritiserar snarare än är konstruktiva, att de politiska lösningsförslagen klipps bort i intervjuer vi gör och att journalistiken sällan är tillräckligt granskande för att det skall gå att rättfärdiga att inte lyfta även kritik. Å andra sidan vill jag bara stanna kvar i politiken om det går att åstadkomma konstruktiv förändring. Vi diskuterade om det mest konstruktiva är att kritisera för att sedan lyfta fram hur vi hade gjort istället. Samtidigt kan jag inte släppa tankarna på om det finns ännu bättre sätt att få gehör för politiska lösningar där man inte gör sig lika beroende av rådande medielogik.

Till syvene och sist hoppas jag att det inom sinom tid skall vara annorlunda. Med bland annat ett nytt grönt partiprogram som en realistisk utopi för Sverige, tusentals unga forskare som äntrar arbetsmarknaden redo för hållbart intraprenörskap och med en mer konstruktiv politisk debatt borde The Economist kunna få något bättre att skriva om än kärnkrafts- och naturkatastrofer.

Nu skall jag hem och packa upp/packa. På onsdag i ottan åker jag och Björn till Alexandria tillsammans med och företrädare för MUF, LUF och SSU på ett erfarenhetsutbyte med egyptiska ungdomspolitiker som arrangeras av Svenska Institutet. Jag ser verkligen fram emot det, både att få de egyptiska deltagarnas perspektiv på vad som händer i regionen just nu och att få lära känna fler representanter från de andra svenska ungdomsförbunden.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till The Economist måste få något bättre att skriva om än miljöproblem

  1. Vidar skriver:

    Glad att höra det om Egypten 😀
    Det var det första jag kännde att man skulle gjort när regeringen föll & hoppades så på det.

  2. Bra idé att försöka bättre förstå perspektiv andra än de man själv tillämpar – det råder tyvärr brist på det i den svenska samhällsdebatten. Dock undrar jag hur många mainstreamekonomer du egentligen finner i Affärsvärlden, Newsweek och The Economist. Som de icke-vetenskapliga tidskrifter och nyhetsmagasin de är skrivs ju texterna nästan uteslutande av journalister och inte av ekonomer. Jag ger dock mer än gärna lite lästips på artiklar och böcker skrivna av just mainstreamekonomer ifall du skulle vara intresserad 🙂

    Simon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s