Grön frihet – Att t.ex. resa till Alexandria med tygkasse och äga allt och inget på samma gång

Klockan är 04:00 och jag skall snart resa till Alexandria med en tygkasse. För mig innebär det en alldeles särskild slags frihet, en lyxkonsumtion i nästa dimension som förutsätter socialt kapital och gemensamma investeringar.

Min längtan efter frihet från att äga och bära har dock inte alltid funnits även om jag uppfostrats av en mamma som tidvis bodde i ett kollektiv där det fanns en kaffeburk med pengar i köket som alla kunde ta vad de ville och en gemensam garderob. Jag ville äga. En egen häst, en egen hästtransport och ett eget stall med en egen manege stod på önskelistan jul efter jul. Hästen blev min men jag insåg snart att jag helst ville dela ansvaret och arbetet med att underhålla både henne och allt det andra. Ett mongoliskt ordspråk lyder ”äger du fler än 80 ting så äger tingen dig” och att backpacka i Västafrika med en ryggsäck på 8-9 kg för nästan 100 dagars tid efter studenten och kunna gå vart jag ville gav denna nya känsla av frihet och en starkare känsla av lyx än jag någonsin upplevt tidigare.

Fler känner samma sak. De av mina kompisar som tjänat bra med pengar, mestadels som entreprenörer, lever ett slags lyxnomadliv. De har ungefär en väska med en Ipad, en Iphone och en Macbook Air, en pytteliten central lägenhet och kanske en afromask från någon resa med affektionsvärde, några kort på väggen av nära och kära och några kostymer (som det inte skulle förvåna mig om de var signerade Armani och kommer att hålla för deras barn också). Beteendet är inte på något sätt miljöpartistiskt. Personen jag beskriver ovan är moderat. Men det är enligt min mening Miljöpartiet som just nu är bäst på att uppdatarad politik för vad frihet verkligen är. Grön frihet kallas det, ett begrepp som inte är klart definierat men som jag tror att det kommer att pratas mycket mer om.

Om jag skulle definiera grön frihet så skulle jag framhålla nyckeln i att landa i vilka saker vi vill ha på riktigt. Detta innefattar allt ifrån vad vi lägger vår tid på till vad vi investerar i eller konsumerar. När det gäller konsumtion är en viktig del att övergå från masskonsumtion till kvalitetskonsumtion och service men också ett nytt kollektivt ägande. Hemligheten i detta är att förstå vilka saker vi egentligen bara vill ha för den service de tillhandahåller och vilka saker vi vill ha på riktigt. De flesta har inte ett intresse av att äga en borrmaskin, de vill ha några hål i väggen. En borrmaskin används i snitt 4 minuter. Den skulle kunna användas av en person som tillhandahöll den services istället. De flesta vill inte äga alla leksaker, de vill att deras barn skall kunna leka varierat. Känslomässiga band finns kanske till nallen men inte på samma sätt till Briotåget. Ett svenskt barn äger i snitt 400 leksaker. Samma sak gäller tennisbanor, fordon, och väldigt mycket annat om vi börjar se saker för vad de verkligen är – eller kanske snarare gör.

Ibland är det mer uppenbart. Vi tar inte med en egen kudde på planet, vi lånar en och vi gråter inte efter den när vi går av planet för den var inte knypplad av farmor. Vi vill inte ha kudden. Vi vill ha den huvudhållarservice den tillhandahåller. Och vi äger (oftast) inte varsin golfbana, vi delar. Andelen produkter som vi har för att de tillhandahåller service och som vi lyckas identifiera som sådana ökar hela tiden. Det skapas bilpooler, klädpooler, handväskpooler, låter varor gå i cirklar på Blocket.se och snackar ”Cirkulär ekonomi”, ”Collective Consumption” och ägnar kanske helgen åt ett ”Swop til you drop-party”. Detta ger friheten att slippa äga det mesta men ändå få tillgång till allt vi kan tänkas behöva – om en ny tjänstesektor växer fram som tillhandahåller allt detta.

Möjligheterna förutom ökad livskvalitet är t.ex. 1) att det öppnar för väldigt många nya gröna jobb, 2) att bostadssituationen kraftigt kan förbättras eftersom vi behöver mycket mindre plats om i äger färre saker, 3) att miljön påverkas mycket mindre negativt eftersom färre saker behöver produceras om varje sak konsumeras av fler. På detta sätt blir grön frihet också frihet från arbetslöshet, bostadsbrist och miljöproblem.

De politiska lösningarna som kan underlätta omställningen är många. Bl.a. kan investeringar göras i denna typ av företag. Framför allt ligger lösningen dock i att åtgärda det som kallas ”tjänstedilemmat” och innebär att produkter p.g.a. effektiviseringar och en globaliserad marknad blir allt billigare medan tjänster inte alls kan effektiviseras i samma utsträckning. Genom skattelättnader på tjänstesektorn och skatteökningar på materialintensiv sektor kan detta åtgärdas.

Jag spånar just nu på hur jag skall få rejält med gehör för dessa perspektiv framför allt till hösten. Än så länge vill jag hålla det lite hemligt men jag kommer nog inte kunna hålla mig alltför länge…

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Grön frihet – Att t.ex. resa till Alexandria med tygkasse och äga allt och inget på samma gång

  1. Jocke Holmström skriver:

    Det här är riktigt klokt och precis den sorts förändring jag också vill se.
    Mycket bra fångat! Jag hoppas ni får en intressant resa i Egypten.

  2. Hanna Lidström skriver:

    Det här känns så himla bra att läsa. Va kul det kommer vara 2025

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s