Jag vill vara en grön ungdom men tänka som en grön tant

Jag tycker mig se ett mönster på sistone – att vuxna blir mycket smartare när de börjar bli riktigt gamla eller ibland bara äldre. Det känns lite ovant att skriva den meningen men det kan inte hjälpas. Ikväll var jag på Kultur för en bättre värld. Nadine Goldman berättade om hennes kamp mot rasism i Sydafrika och om hur hon nu främst vill vara en person som lyssnar och förmedlar vad hon hör, artisten Melody Gardot berättade att hon startar ett stort projekt med musikterapi för personer med svåra skador och sjukdomar och Bill Clinton berättade om att han drömmer om att göra Haiti 100 % energisäkrat på förnyelsebar energi. Bland annat.

Jag hängde mest med Murray Gell-Mann. Denna herre tog nobelpriset i fysik redan 1969. Murray satt också i nobelpristagarpanelen imorse på the 3rd Nobel Laureate Symposium on Global Sustainability. Då såg det ut som han somnat innan presentationerna ens startat men när det var hans tyr spritte han till och berättade kluriga, fyndiga historier med mängder av värme. Det hela kändes väldigt otippat men samtidigt fullkomligt självklart – som att han nu behövde bevisa så lite men såg allt så klart att han kunde beskriva de största utmaningar som de enklaste historier.

Bill Clinton idag jämfört med hur jag kommer ihåg honom som president hade också ofattbart mycket distans och visioner, när Göran Persson pratade klimat på Naturskyddsföreningens En dag för klimatet var det samma sak – radikalt och imponerande så jag tappade hakan. Jag har alltid gillat Anders Wijkman men aldrig som när jag såg honom för ett par veckor sedan på Cirkulär Salong. Inte heller han har varit så klar och tydlig som han är nu. Möjligen har det också att göra med att de nu är mindre bakbundna men det liksom känns i hela dem också, som att de fyllt av nytt engagemang. Listan skulle förresten kunna göras mycket längre.

Ett tips jag fått om och om igen är ”begin with the end in mind” – börja med vad som kommer att betyda när det tar slut – klassikern om vad vi vill ha stått upp för den dag vi dör. Även om dessa herrar kanske av naturliga skäl borde ha lättare att närma sig det tankesättet vill jag ändå tro att det inte behövs, att jag skulle kunna tänka som en grön tant redan nu.

Melody Gardot, 25 år, berättade att det värsta för henne efter att hon som nittonåring förlamats och mist talförmågan i en bilkrasch ändå var att hon kom på att hon inte visste vad hennes syfte var. Nu har hon sett till att hitta sitt. Samtidigt vill jag inte tro att det skall krävas en så allvarlig olycka heller. Kanske räcker det med att ställa sig de rätta frågorna – frågorna som de verkar ha börjat ställa sig – redan nu. Jag tänker på frågorna man känner att man helst av allt skulle vilja ha svar på men som man samtidigt vet att det kommer att ta en väldigt lång tid att besvara. Om vi avsätter många timmar och ännu fler till att träna fysiskt och intellektuellt i form av utbildning, borde vi då också inte ta oss tid till frågorna om vad som verkligen är viktigt och hur saker hänger samman? Jag tänker att jag skall göra det mer och försöka besvara dem med för mig själv med samma distans och glädje som jag tror att Murray skulle göra det.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s