Carlgren kickad men Borg och block var verkliga problemen

Jag och Carlgren har haft våra duster men en sak måste vi, och särskilt C komma ihåg om Lena Ek inte skall gå samma öde till mötes som Andreas Carlgren; det är Reinfeldt och Borg och inte Carlgren som är det stora problemet.

Carlgren kom ur ett genuint miljöengagemang men slutade som miljöministern som nästan helt slutade komma med några som helst progressiva förslag och i en tid då progressiv miljöpolitik är viktigare än någonsin och det mesta annat. Anledningen är att Carlgren varit obeskrivligt bakbunden av Reinfeldt och Borg som helt tycks sakna ambitioner för en hållbar utveckling.

Den Carlgren jag och andra såg i Köpenhamn i december redan 2009 var skrämmande blek och bakbunden bakom Reinfeldt som inte långt tidigare proklamerat att det där med klimat inte var en prioriterad fråga för Alliansen. När jag för snart ett år sedan mötte honom på klimattoppmötet i Cancún, Mexiko där han tillsammans med Grenadas president dessutom skulle leda det viktiga förhandlingsspåret om gemensam vision där 1,5-gradersmålet var det som han inte hade någon som helst handlingskraft kvar. Det var ingen vacker syn och Sverige fick det globala civilsamhällets skämspris Fossil of the Day.

Min bedömning är att fler kan komma att falla som Carlgren. När Sveriges regeringsuppställning kan liknas vid M och de tre dvärgarna, när Reinfeldt håller presskonferenser för Alliansen framför Moderaternas logga, presenterar allt i budgeten själv och de andra partiledarna får representera varsin sakfråga och när ministrar som Carlgren inte tycks ha haft nämnvärt inflytande över budgeten som omnämns som Borgs budget, då kan det inte vara lätt att vara minister i något annat parti än M. I ett så litet parti som C måste utmaningen vara ännu större men att inte hävda sin rätt till makt är att gräva sin egen grav.

Jag menar att detta är ett problem, inte bara för Carlgren och C eller Alliansen utan för hela Sverige. Blockpolitiken behöver få sitt slut och alla partier behöver tydligt kommunicera vad de vill göra och vad de önskar få utrymme att göra – även när de inte får det. Carlgren borde ha avgått i protest över sin helt låsta och bakbundna position och C borde ha kommunicerat vad de vill i miljö- och klimatpolitiken. Det skulle alla tjäna på.

För trots mycket snack från andra partier om att de bryr sig om miljöfrågorna eller till och med skall bli det ”Nya Miljöpartiet” så är det fortfarande tydligt att så snart Miljöpartiet väljer att bredda sig och kommunicera mer om andra frågor på bekostnad av miljöfrågorna så tvärnitar debatten. I december är klimattoppmötet i Durban som två år efter Köpenhamn skall försöka ena världen kring ett rättvist, bindande och globalt klimatavtal när andra åtagandeperioden av Kyotoprotokollet går ut. Har du hört vad regeringen vill driva där? Nästa år är det tjugo år sedan FN:s ramverk för hållbar utveckling Agenda 21 antogs och uppföljningen Rio+20 blir FN:s största och viktigaste toppmöte. Har du hört vad regeringen vill driva där? Listan kan göras lång och då har jag inte ens nämnt den totala slakten på miljöområdet som regeringens budgetproposition som kom förra veckan innebar.

Jag hoppas att Lena Ek och C inte fortsätter låta det ske. Sverige behöver fler partier som lyfter miljö- och klimatfrågorna på allvar och en miljöminister med utrymme att göra de stora förbättringar som omgående behöver komma på plats. Det får inga block och Borgar i världen stå i vägen för.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s