Lite kemikalier har väll ingen dött av?

Idag såg jag Underkastelsen om kemikalieindustrin och Gasland om naturgasutvinning i USA på samma dag. Gör aldrig det. Jag blev kall och huvudet snurrar. Fattar inte hur jag skall kunna skriva de peppiga tal jag behöver och vill kunna skriva i morgon inför Grönt Forum och Powershift i helgen.

Vid sidan av språkrörskapet är jag ersättare i Miljö- och häsloskyddsnämnden som har kemikalietillsyn i Stockholms Stad. Det gör inte att jag har koll på alla kemikalier men däremot att jag har koll på att vi verkligen inte har koll på våra kemikalier.

Ett första problem är att de är så förbannat många och att det är fritt fram att använda dem fram tills dess att de bevistats vara farliga. Detta problem blir ännu större då ämnen kan ge ännu värre konsekvenser när de kombineras med andra ämnen – antingen inom industrin eller när de släppts ut. Idag pågår riskklassningen av kemikalier inom det så kallade Reach på EU-nivå men arbetet är långt ifrån färdigt.

Ett andra problem är att väldigt många ämnen som är förbjudna används ändå. Sådana upptäcks frekvent av inspektörerna i allt från salongsprodukter till kläder, möbler, färg osv. För att komma bort från det behövs ordentlig upplysning, tillräckliga kontroller och självklart även påföljder för dem som inte efterlever kraven. Detta sker långt ifrån tillräckligt till följd av att miljöposterna inom såväl statlig som regionala- och kommunala budgetar frekvent bantas. Många av ärendena läggs därför ner och inga garantier kan göras för att vi inte får i oss oacceptabla mängder kemikalier – snarare det motsatta.

På ett sätt är kemikalieområdet en obegriplig mängd bokstavskombinationer omöjliga att bli riktigt klok på. På ett annat sätt är det väldigt enkelt. Jag träffade en designer som gjorde giftfria kläder på Konstfack för lite mer än ett år sedan. Hennes motivering var ”It ain´t beautiful if it´s toxic”. På detta sätt är det också en sådan självklar livskvalitets- och välfärdsfråga. Vi kan bada jacuzzi, äta jordgubbar, andas havsluft, shoppa kläder och ha mysig hemmakväll i soffan men med vilken njutning om vi vet vad som finns i dem? Det hela känns som en thriller och jag vill inte tänka och prata om det men heller inte låta bli.

Slutligen är de också en självklart rättvisefråga: Vem får släppa ut och varför? Jag får inte hälla ut ett halvt kilo bly i Mälaren men det får Fortum AB. Jag får inte hälla ut ämnen i VD:ars privata brunnar om jag inte har deras samtycke och kan bevisa att ämnena är ofarliga. Ändå har vi en massa ämnen i våra brunnar som vi inte hällt dit men som företag tillåtits släppa ut.

Just två frågor tycker jag sticker ut:

1) Varför är det fritt fram att använda över 100 000 framställda kemikalier i ofattbara mängder så länge de inte bevisats vara farliga när det borde vara precis tvärt om?

2) Och för vems skull är det som det är nu i så fall?

Här hittar du Gasland. Intresset för kemikaliefrågorna stiger just nu hela tiden. Jag hoppas att det kommer att medföra en helt annan ambitionsnivå på området.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Lite kemikalier har väll ingen dött av?

  1. Petter Karlsson skriver:

    Minns att någon kallade samtiden för kemikaliesamhället.

    Visst lever vi även i IT-samället, men jag tror kemikaliefrågan länge fått försvinnande lite fokus. I Gasland pekar man ju på stark lobby och det är väl precis så det brukar gå till – när lobbygrupperna lyckas.

    Bra text.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s