”We´re fighting in a system that is not yet existing”

Vi kastas rakt in i revolutionen igen i samma stund som vi kommer in till Kairo. För även om det är länge sedan 25:e januari är det smärtsamt uppenbart att revolutionen lång ifrån ”hänt” än.

En av våra bästa vänner här bestämmer träff med oss på ett café nära Tahrirtorget och kvällen blir en av de starkaste i mitt liv hittills. Med risk för att hon skall råka illa ut väljer jag att i detta skede inte publicera namn eller hennes ansikte. Första gången jag träffade henne var i april när vi var här för ett utbyte med unga egyptiska politiker. Hon är bland de starkaste, om inte den starkaste, kvinna jag någonsin träffat. Ingen står så starkt i sin övertygelse som hon. Därför gör det extra ont när hon tvivlar. I april var stoltheten och enigheten kring att ha störtat Mubarak så stark att den skälvde i hela landet. Den kändes så snart man gick ut på gatan, beställde mat eller köpte kaffe. Nu är läget väldigt annorlunda och inte minst hon.

Anledningarna är många men den främsta är hennes dubbla känslor inför valen. Mubarak är borta sedan i februari men en revolution kräver mycket mer än byte av ledare. Istället kräver det en helomvändning av systemet i sin helhet och trots att demonstrationerna har fortgått i snart elva månader och de inte sovit en hel natt sedan dess har det fortfarande inte hänt. Mubarak må vara borta men många högt uppsatta personer sitter fortfarande kvar på sina poster. Vidare fungerar inte rättssystemet. Ett av många exempel är att demonstranter idag ställs till svars i militärdomstolar. Mubarak själv och andra ledare från dem gamla regimen har samtidigt inte ställts inför rätta.

Även transparensen är näst intill obefintlig. Hur processerna kring beslutsfattandet går till lämnas oftast till dem bakom de stängda dörrarna och inte ens datumen för valen är officiella än. Men revolutionärerna betalar också själva ett mycket högt pris. Vår vän berättar att hon vet att hennes telefon är avlyssnad och för bara några veckor sedan kidnappades en av hennes kollegor under två veckors tid efter att det kommit myndigheterna till kännedom att han var med och planerade fler demonstrationer. Jag skall just ifrågasätta hur hon vet att hon är avlyssnad när Björns telefon ringer. En man är i andra änden. Han vill ses men ingen av oss förstår vem han är. Hon säger att hon inte vill skrämma oss men att det mycket väl kan vara en agent.

Hon är min troligtvis allra största förebild samtidigt som hon är min vän och skulle hon bestämma sig för att kandidera skulle jag nog ge upp det mesta för att komma och kampanja för henne. Men det skall hon inte. Som hon själv uttrycker det: ”Jag skall inte ställa upp i något val förrän jag fullföljt min revolution”. Vi ifrågasätter om det inte är bättre att försöka utveckla systemet inifrån men får mothugg. ”We´re fighting in a system that is not yet existing”. Hon refererar till läget i april när fokus låg på att stå enade mot korruption, fattigdom och förtryck men för demokrati. Nu i valtider läggs mer och mer fokus på att tydliggöra skillnaderna. Det är naturligt i valtider men enligt henne är tiden inte alls mogen förrän det gamla systemet är borta. Resultatet blir att de som väljs kommer att få försöka arbeta i ett system som fortfarande är byggt för och beskyddas av Mubaraks gamla regim.

Hela kvällens intensiva samtal vore tillräckligt för blogginlägg och aktiv tankeverksamhet för minst ett halvår. Förutom läget diskuterar vi strategier för vägen framåt, genus i politiken, kopplingar mellan religion och politik och väldigt mycket mer. Hon går också med på att medverka i min och Loves film om vad som händer inuti en person som bestämmer sig för att göra revolution och som vi skall filma här liksom att hjälpa oss hitta andra bra namn. Samtidigt är jag helt slut efter förra natten på stengolvet i Istanbul och däckar efter att ha samlat ihop alla tankar på små gröna post it´s-lappar. Jag hoppas att jag skall hinna avhandla dem allihop och tänker att det hela tiden är en konflikt – mellan att inte vilja missa en enda minut av revolutionen och att samtidigt vilja visa allihop också. Dessutom med väldigt bristande internet. Jag skall göra mitt bästa i alla fall!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”We´re fighting in a system that is not yet existing”

  1. Hanna Lidström skriver:

    ÅÅh Rebecka! Det låter ju bara som världens mest spännande resa. Jag blir liksom stolt och inspirerad och allting. Lycka till!

  2. Ping: Egyptiska revolutionen 1 år! | Rebecka Carlsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s