Pajkastning, stenkastning och varför jag vill att vi pratar mer om hur vi håller med varandra

Demonstrationerna på Tahrirtorget i natt var långt ifrån det jag hoppats på.

När vi var här i april låg fokus på enighet kring att störta regimen och fasa ut allt som hörde den till som ett enat egyptiskt folk. Då fanns också en stor bredd av grupper på torget som långtgående jobbade tillsammans – fundamentalistiska salafister, vänsterradikala intellektuella och allt däremellan. Med dem följde också en stor bredd av människor – från sekulärt klädda kvinnor utan slöja till gummor i nikab och män av alla de slag.

Nu är det väldigt annorlunda – väldigt få kvinnor och väldigt många skägg. Fokus har också flyttats från den gemensamma kampen till konflikten mellan olika grupper inför de stundande valen. Två av dem drabbade också samman rejält i en gränd med påkar och män som blödde ur huvudet hjälptes bort. Det kan aldrig vara vägen till fred och jag försöker förbrilt förstå vad som hänt med alla kvinnor och sekulära som fanns på torget i våras. Varför är de inte här längre?

Det må vara naturligt och till och med önskvärt att olika grupper och partier tydliggör konflikterna mellan dem inför valen liksom inför alla demokratiska val. Samtidigt anser jag att man tydligt här liksom hemma i Sverige ser hur viktigt det egentligen är att också hålla diskussionen levande om vad vi har gemensamt. Risken är annars att vi inte slår vakt om dessa värden som kanske är viktigast för oss allihop.

Här har det handlat om rättssäkerhet, antikorruption, demokrati och social rättvisa. Dessa värden bryr vi oss knappast mindre om i Sverige. Möjligen tar vi dem väsentligt oftare för givet. Åtminstone tills de hotas. Då blir vi mer chockade istället. Som i samband med Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen eller Alliansens massutförsäkringar. – Inte kan det väll vara på riktigt för i Sverige respekterar och hjälper vi väll ändå varandra som vi alltid gjort?

Jag skulle vilja att behovet av att upprätthålla viktiga gemensamma värden återspeglades i hur politiken är uppbyggd. Gärna debatter men gärna också fler diskussioner och dialoger som snarare än att sätta dit varandra går ut på att bejaka det vi delar och bygga vidare på varandras tankar och förslag.

Här på Tahrirtorget är det tydligt hur vad som skall vara egyptens första demokratiska val nu övergått till att hindra att revolutionen slutförs så att demokrati kan inträda. Det är såklar en paradox och det är också svårt att säga att det vore bättre om inga demokratiska val hölls. Samtidigt måste vi kunna hitta former för demokratin där vi förmår att upprätthålla det som är viktigt för oss gemensamt och en levande debatt mellan olika viljor. Här, men också i Sverige.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Pajkastning, stenkastning och varför jag vill att vi pratar mer om hur vi håller med varandra

  1. Var på Tahrirtorget idag, och såg mest män i själva demonstrationståget som cirkulerade och även sammandrabbade med polisen av och till. Dock var det ganska många kvinnor som filmade och twittrade alldeles i anslutning till protesterna. Dock var det första gången jag var här under protester, så jag vet inte riktigt hur det såg ut tidigare.

  2. Ping: Egyptiska revolutionen 1 år! | Rebecka Carlsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s