Tittar i taket.

Idag har jag legat under täcket och tittat i taket. Inte helt ultimat. Särskilt inte en dag som idag när det är World Day of Action och klimatdemonstrationer över hela världen och också här i Durban. Alla de andra åkte utan mig men det kan inte hjälpas.

Vännerna som står på Tahrir medan jag ligger här har levt i revolutionen i nästan elva månaderna nu och många av dem sovit fler nätter på torget än i sina egna sängar. Jag vill så gärna vara lika stark och en dag kanske jag blir det men än så länge är jag inte så tuff.

Igår gick till exempel min abstinens efter ensamhet så långt att jag låste in mig i ett litet toalettbås inne på förhandlingsområdet i tre timmar och jobbade därifrån. Hemma bor jag själv, smiter iväg närhelst jag kan till något litet söderfik för att få vara själv och tänka. Nu har jag inte varit själv en enda sekund på de tre veckor jag jobbat utomlands.

Men anledningen till att jag blev sängliggande idag var det som händer mig och alla andra tror jag när vi jobbat för hårt och plötsligt slappnar av och känner hur det egentligen ligger till.

Jag läste en intervju för en tid sedan med en tjej från Göteborg några dagar efter att hon gjort världsrekordförsök i fridykning. På frågan ”Hur känns det” svarade hon ”Tack bra, men det känns som jag fortfarande expanderar”. Tycker att det är ett så klockrent uttryck för hur det känns efter varje period med högt tryck. Då är det en tröst att veta att man alltid blir hela sig igen, om man bara väntar och låter kroppen expandera och tankarna flyga fritt ett tag.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s