I mastodontintervju på Säkerhetspolitik.se

Foto: Misja de Rond

Vad sker i Durban?

Klimatförhandlingarna för år 2011 går mot sitt slut. Få har egentligen koll på vad man har diskuterat om på plats och aldrig har klimatavtalen varit så frånvarande i den svenska median. En som däremot har stenkoll är Rebecka Carlsson som är närvarande vid klimatkonferensen i Sydafrika.

Hej Rebecka!

Kan du snabbt berätta för våra läsare vem är du och vad det är du gör på klimatmötet i Durban?

Sedan slutet av februari är jag språkrör för Grön Ungdom, Miljöpartiets ungdomsförbund tillsammans med Björn Lindgren och jobbar med att föra ut Miljöpartiets och Grön Ungdoms gemensamma politik.

Framför allt inriktar jag mig på hur framtidens ekonomi skall se ut, bortom BNP, som räknar allt som räknas, som naturkapital, socialt kapital och mycket mer. Där händer det mängder globalt men väldigt lite i Sverige vilket jag vill ändra på. Planen är att lansera en bok och en film på området nästa år och jobba upp mot FN:s största FN-toppmöte 2012 som heter RIO+20 och är på just temat Green Economy.

Samtidigt är det väldigt viktigt att försöka påverka de beslut som fattas idag och det är därför jag är i Durban – för att rapportera hem vad Sveriges regeringsdelegation och miljöminister gör på plats och därigenom sätta press så att de skall leverera bättre.

Det här är inte det första klimatmötet du närvarar vid, inte sant? Kan du känna någon förändring i attityder eller känslor till årets förhandlingar jämfört med tidigare års klimatmöten?

Ja, det här är mitt tredje klimattoppmöte och jag tycker att det är mycket mer polariserat än tidigare år.

De länder som riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringarna och de som redan påverkas dagligen är mer desperata och hårdare än tidigare. Bland dessa finns bland annat ö-stater och afrikanska länder. Bland deras uttalanden har vi hört starka citat som ”We will not let the African soil be the graveyard for the Kyoto protocol” och ”We should never be ashamed to demand what is required for our survival”.

Samtidigt så backar flera av de allra värsta utsläpparna som t.ex. Kanada och USA som inte lägger någonting på bordet samtidigt som de kommer med uttalanden som att ”Maybe we don´t need to do anything more about the climate” och hotar utvecklingsländer att dra in biståndspengar om de fortsätter att trycka på vilket är helt ofattbart.

Därtill har vi ett stort antal länder som inte har något nytt att komma med trots att utsläppen och klimatförändringarna ökar mer och mer för varje år. Hit hör till exempel EU vars tal på öppnandet av det så kallade högnivåsegmentet kändes som en déjà vu från i Köpenhamn 2009 och i princip kunde ha varit copy-paste:at. De meddelad som vanligt ”vi går upp till 30 % utsläppsminskningar till 2020 men bara om andra gör motsvarande”. Detta vet de nu lika väl som då att USA inte kommer att göra, vilket i sin tur gör uttalandet lika dumt nu som då. EU liksom alla länder måste börja minska sina utsläpp baserat på vad som är rättmätigt och inte baserat på vad andra gör eller inte gör. Denna nivå är heller inte baserad på någon vetenskaplig grund och måste höjas.

Hur många ungdomar skulle du uppskatta att det finns på plats i Durban, vart kommer de ifrån och vad har ungdomar för olika roller vid mötet?

Det finns några tusen ungdomar på plats. De kommer från hela världen men med betoning på Europa och Afrika eftersom det är här mötet hålls. Ungdomar arbetar både i sina olika organisationer och tillsammans i större sammanslutningar av många organisationer tillsammans. En del gör direktaktioner, andra lobbar direkt på sina förhandlare och ministrar i olika möten eller rapporterar hur förhandlingarna går och vilket land som gör vad för att sätta press. Den största sammanslutningen av ungdomar heter YOUNGO och är en av flera grupper som på FNs initiativ får möjlighet att delta vid förhandlingarna. Ett annat bra initiativ av ungdomar är Adopt a Negotiator där unga bloggare pin-pointar olika förhandlare och bloggar på den här bloggen.

Förväntningarna var skyhöga inför COP-15 mötet som utspelade sig i Köpenhamn år 2009. Då sa man att det var politikernas sista chans att komma överens om hur man ska rädda klimatet och värna om de framtida generationernas möjligheter att leva som vi gör idag. Då misslyckades man komma fram till ett avtal och nu sätter man sig ner igen för ytterligare förhandlingar. Har någonting förändrats sedan dess?

Det är mer bråttom än någonsin. Då trodde vi att det kanske räckte om vi begränsade klimatförändringarna till 2 grader. Nu vet vi att det är 1,5 grader som gäller om vi skall ha en chans att säkra att alla länder får fortsätta existera ovanför vattenytan. Det är också mer bråttom än någonsin då utsläppen ökar hela tiden och den trenden behöver stanna av och minska senast 2015, vilket är väldigt snart. Samtidigt tycker jag att det är väldigt viktigt att göra det klart och tydligt att valet med att arbeta med att förhindra klimatförändringarna inte blir ett alternativt utan att vi måste kämpa oavsett vad som händer på respektive möte så att det skapas så bra förutsättningar som möjligt för ett hållbart samarbete.

En annan stor skillnad är att alla statsministrar som egentligen inte är genuint dedikerade till klimatfrågan, men som arbetade hårt inför Köpenhamn då det var de som var populärt att göra då, inte är med och pushar nu. Som Fredrik Reinfeldt till exempel: enligt Sveriges Radio medverkade han år 2009 i 505 artiklar om klimatet och nu två år senare är antalet 38 stycken. Sveriges klimatpolitik faller också som en sten i CAN Internationals ranking som släpptes för några dagar sedan: från 28 till 38 plats på bara ett år av 58 länder. Jag hoppas verkligen att detta kommer att få en vändning väldigt snart för det är avgörande för de globala förhandlingarna att respektive land både för en bra klimatpolitik på hemmaplan och levererar i förhandlingarna för att ett bra avtal skall kunna komma på plats.

Vad vore drömscenariot för detta möte och vad kan det finns för hinder som står i vägen för detta?

Drömscenariot vore att alla länder enades om att klimatförändringen skall begränsas till max 1,5 grader jämfört med förindustriell tid så att vi kan undvika oåterkalleliga konsekvenser och så att alla stater kan få fortsätta existera ovanför havsytan. För detta behöver rika länder minska sina utsläpp med minst 40 % till 2020 och med 100 % till 2050 samtidigt som de globala utsläppen då behöver vara nere på 80 % tills dess. Jag önskar oerhört starkt att detta kunde ske liksom att de rika länderna lovar att leverera de pengar som krävs till fattiga länder – både för att även de skall kunna göra utsläppsminskningar samtidigt som de fortsätter att förbättra sin levnadsstandard rejält, liksom för att anpassa sig till de klimatförändringar som redan påverkar deras vardag. Detta behöver uppskattningsvis motsvara 300-600 miljarder dollar per år.

Det som står i vägen är att delegationerna inte har med sig tillräckligt hemifrån att lägga på bordet vilket är helt oacceptabelt. En del skyller på processen men det är politiken som är problemet. Det största problemet är, precis samma som tidigare år, nämligen att rika länder med stora utsläpp inte kan åta sig att göra tillräckliga utsläppsminskningar. Sverige skulle behöva åta sig at minska utsläppen med minst 40 % inom landet till 2020 och betala för minst 40 % till inom eller utanför. Alliansregeringens ambition är bara hälften av det, 40 % totalt varav 27 % inom Sverige. Då räknar de enbart med vad som producerats i Sverige. Räknar man även vad med vilka utsläpp vi svenskars konsumtion orsakar så växer utsläppen hela tiden vilket är något som få vet om. Därtill lägger regeringen inte nya pengar på bordet utan tar pengar från biståndet och låter det betala för klimatförändringar som vi orsakat. Detta måste upphöra. Förstår man att klimatfrågan är på riktigt förstår man att också att de inte upphör bara för att man flyttar samma pengar mellan olika konton.

Tycker du att det är ett realistiskt mål för politikerna att försöka uppnå ett världsomfattande avtal där alla världens länder får ha åsikter om i vilken utsträckning samt hur klimatpåverkningarna kan minskas? 

Ja. Det är inte lätt men det måste ske. Det är ju så här världen kommer att se ut. Det fanns en tid då de största säkerhetsriskerna var andra länder. Den tiden är förbi. Framtiden kommer mer och mer handla om att lösa gemensamma globala utmaningar med gemensamma lösningar. Win-lose är förbi. Framtidens politik kommer att ha win-win eller lose-lose som utfall och klimatfrågan är bara en av sådana frågor där vi måste kunna komma fram till en lösning som garanterar alla länders säkerhet. Om inte USA, Kanada, EU osv. gör tillräckligt för ö-staterna nu, hur skall de då vilja göra sitt yttersta i ett annat läge när hotet ligger mot något annat land? Å andra sidan – om vi skulle lyckas med det här skulle det vara en väldigt bra start för att lösa andra globala utmaningar tillsammans med stärkt självförtroende.

Vad tror du personligen kommer bli slutresultatet av dessa två intensiva veckornas klimatförhandlingar?

Det är väldigt ovisst eftersom allt präglas av ett moment 22 där ingen gör något förrän alla andra gjort sitt före, vilket är högst osannolik. Om något kommer på plats kan det dock rassla till rejält och bli relativt bra. Jag hoppas att vi åtminstone får en andra åtagandeperiod säkrad för Kyotoprotokollet. Det är inte tillräckligt för att rädda klimatet men det är bindande och därför är det väldigt viktigt att det fortsätter vara en viktig del av vägen framåt så att även andra avtal kan bli bindande. Sedan vill jag se ordentligt med pengar på bordet och etablerandet av en så kallad Green Climate Fund som skall kanalisera dessa pengar. Till det vill jag att de stora utsläpparna ska gå med på utsläppsminskningar på åtminstone 30 % fram tills 2020 här och lova att flytta fram den positionen till 40 % till nästa COP, då de har haft möjlighet att söka det mandatet på hemmaplan, som t.ex. i Sverige.

Stort tack för din tid och ett stort lycka till med ditt arbete vid klimatkonferensen COP 17 i Durban, Sydafrika!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s