Krönika: Med tårgas i ögonen syns Miljöpartiets roll klart och tydligt

I senaste numret av Miljöpartiets tidning Grönt finns den här krönikan som jag skrev från revolutionen i Egypten för en månad sedan. I tankarna är jag fortfarande där stor del av tiden och en del av mig vill bara sluta fira jul och åka dit på stört och göra vad jag kan. Läget har bara förvärrats sedan vi åkte och när jag var i Sydafrika för klimatförhandlingarna kom rapporter om att även barn dödats. Jag trodde nog när vi åkte dit att det var en engångsgrej men vi får se till våren… Jag pratade nyss med Love också som jag gjorde en dokumentärfilm med därnere om vad som händer i en människa som bestämmer sig för att göra revolution (lite samma tema som krönikan). Det är han som står för klippningen och sa att den håller på att bli jättebra! Det är jag som skall sprida den för fulla muggar sedan så kom gärna med idéer om hur! Om du vill ha mer från vår tid i Egypten så har jag gjort uppemot hundra uppdateringar här på bloggen den 16-25 november. Men nu krönikan:

Det låter som en krigsfilm och när jag vänder mig om får jag syn på TV:n där jag ser vad som händer. Men ljudet kommer från verkligheten, närmare bestämt från Tahrirtorget bara något stenkast härifrån. Militärpolisen stormar demonstranterna med mängder av män, tårgas och gummiklädda kulor. Absolut kaos utbryter. På torget och på café Riche där vi sitter för det är uppför vår gata som militärpolisen nu jagar demonstranterna som flyr för livet. Servitörerna släpper sina brickor och drar ner järnjalusier runt hela caféet, och vi är fast.

Då kommer tårgasen. Militärpolisen har bombat gatan precis utanför och gasen tränger in genom gallren och fyller hela lokalen. Det känns som halsen och ögonen brinner, jag kippar efter andan och känner hur allt svullnar och rinner. Folkmassorna slår med tillhyggen på järnjalusierna och jag hoppas så innerligt att det inte är militärpolisen som försöker komma in. Det blir värre och värre för varje minut som går. Någon trycker upp en servett med vinäger för min mun och det blir lättare att andas. Paniken sprider sig i lokalen men också vreden. Inte främst över vad som händer här utan över vad som händer på TV:n. För i egyptisk statlig media hörs nu ett nyhetsankare kommentera att det är tjuvar och uteliggare som bråkar på torget.

Kort filmklipp från när tårgasen precis börjat sippra in.

De som trodde att revolutionen var över när Mubarak störtades i februari har fel. Revolutionen är långt ifrån över. Många av nyckelpersoner från den störtade diktatorns tid sitter fortfarande kvar på sina poster. Civila demonstranter och bloggare ställs till svars i militärdomstolar. Media kontrolleras stenhårt av staten och används i propagandasyfte. Aktivister kidnappas och militären har just lagt ett nytt förslag på konstitution med syfte att varken politiker eller medborgare skall ha någon insyn i försvarsbudgeten.

Det är därför jag, Björn Lindgren och Love Kjellsson är här. Jag och Björn för att omvärlden måste sätta hård press på militärrådet för att de skall lämna ifrån sig makten som de lovat. Jag och Love för att spela in en dokumentärfilm om vad som händer i en människa som bestämmer sig för att göra revolution. Allt började egentligen i april när jag och Björn var på ett utbyte med unga egyptiska politiker. Mina förväntningar hade varit låga men de vi mötte och som också blev våra nära vänner visade sig vara absoluta nyckelpersoner i revolutionen. De gjorde mig närmast besatt av att förstå vad som gett dem oerhörda styrka och beslutsamhet liksom vad som utlöst revolutionen som helhet. Förstår vi det förstår vi också vad som skulle ge oss som människor och Miljöpartiet som parti samma förändringskraft.

Jag och Björn på Tahrirtorget.

Detta frågar jag Ahmed om rakt ut på en av filmintervjuerna några dagar senare. Han är en av nyckelpersonerna, har arbetat i motvind sedan 2003 för att revolutionen skulle kunna bli möjlig och arbetar parallellt med att bygga städer 100 % självförsörjande på förnyelsebar energi och vet väl varför. ”Det finns inget annat sätt jag kan bli lycklig på. Till synes har jag allt jag kan drömma om – en fin trädgård, ett fint hus, en underbar fru, en bra utbildning, ett bra jobb, till och med en baby på väg och jag har drömt om att bli pappa sedan jag var tjugo… Men ingen är fri i ett land under förtryck, precis som ingen kan andas fritt i en värld med förorenad luft. Om jag vill vara sann mot mig själv måste jag stå upp för vad jag tror på och i samma sekund som jag slutar göra det har jag ingenting av sanning kvar.”

Det må vara vackert men det gör mig inte klokare. Kanske tände det gnistan för dem som arbetat långt före alla andra vågade hoppas. Men vad är det som fått så många att plötsligt trotsa allt som hållit tillbaka dem tidigare för att plötsligt agera för sitt liv för allt som de tror på? Förtrycket har pågått i 30 år, och i princip i de 7000 år som passerat sedan faraonernas tid dessförinnan. Men när revolutionen väl brakade loss gick den på 18 dagar från att vara enskilda individers protester till landsomfattande uppror och Mubaraks avgång som första milstolpe.

Bild som Björn tog vid ett av de provisoriskt uppsatta fältsjukhusen på Tahrir.

På ett sätt är en revolution ett enda stort grupptryck, men inte i dess förtryckande form utan bland det mest frigörande som finns. Plötsligt uppmanar hela din omgivning dig till att se inåt mot dina egna värderingar och drömmar och göra ditt yttersta för att följa och förverkliga dem. På så sätt skapar en revolution den absoluta motsatsen i fokus till det kapitalistiskt tillstånd vi annars lever i och som uppmanar oss att ställa oss in hos andra. I samma stund som revolutionen mobiliserar den kritiska massan börjar också helt nya regler gälla för det arbete som skall göras; allt är tillåtet att försöka.

När Ahmed svarat på alla mina frågor undrar jag om det är något han vill att vi filmar. Till min förvåning svarar han innan jag knappt hunnit avsluta meningen. ”Yes, I would like to talk about the fall of nations”. Han berättar: ”Vi är många länder, inte minst i mellanöstern som skall födas nu men vi måste också se till de länder som riskerar att fara illa. Jag tänker inte minst på Italien och även flera skandinaviska länder. Alltför många människor har fostrats till att se till sitt eget och slutat ha tro på att de kan utveckla det gemensamma. Det är drömmen för en ny fas av diktatur. En diktatur i dagens västerländska värld är ett system av stora företag, politiker som står nära dem och ibland militär. De ser väldigt annorlunda ut än Mubarak men de har samma intention – att begränsa människors frihet för att dra egna fördelar av det. Och ju längre det går desto mer ofria blir människor och även mer och mer kapabla att ta sig ur förtrycket. Men till slut kommer de alltid till en punkt där de måste ändå”. Och så avslutar han med ”You will need to create a new and green economy, but I’m sure you already know that”.

Den egyptiska revolutionen har gått från att vara en revolution att stötta till att i minst lika stor utsträckning inspireras av. Verkligheten i Egypten och Sverige är väldigt olika men behovet av snabb samhällsförändring är gemensam. Specifikt för Miljöpartiet som parti är att vi ser till samhället som helhet och kämpar för det som är många människors djupaste värderingar. Vi är också ett parti som för var dag blir alltmer kända för att vara resultatorienterade och progressiva. Miljöpartiet kan vara det parti där allt uppmanar till att se inåt mot sina värderingar och visioner och göra sitt yttersta för att följa och förverkliga dem. Vi kan bli det parti där det blir möjligt att göra det man inte visste att man var kapabel till. Vi är redan bättre än de flesta men jag tycker att det är ointressant. Så länge vi jämför oss med andra förlorar vi. Våra visioner förpliktigar helt enkelt till mer. Men potentialen som finns i vårt parti är mycket stor och mer än tillräcklig för att skapa en fullskalig grön revolution i Sverige, inspirerad av den egyptiska revolutionen. Med tårgas i ögonen syns MP:s potential klart och tydligt.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Krönika: Med tårgas i ögonen syns Miljöpartiets roll klart och tydligt

  1. Elsa Gatica Arvidsson skriver:

    Ville bara säga att ni är grymma:)..behövs fler som er, det är väldigt intressant vad du tar upp och skriver om. Kämpa på!! MVH Elsa

  2. Ping: Egyptiska revolutionen 1 år! | Rebecka Carlsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s