Mitt 2011!

En del säger att åren går snabbare när man blir äldre. Jag är inte en av dem för 2011 har banne mig varit det längsta året i mitt liv! Jag kollade igenom mina bilder från 2011 för första gången idag och blev helt varm och kall i kroppen på samma gång. Jag har haft så oerhört roligt i år och fått uppleva vad jag aldrig trodde att jag skulle få. Samtidigt har jag aldrig behövt trotsa mina rädslor så ofta och så mycket, aldrig levt så mycket utanför min comfort zone, och aldrig gråtit så mycket under ett år som under 2011 heller. Men det finns inget år som jag är så tacksam för att ha fått uppleva som just 2011!

Kom på idén att sätta ihop årets snap-shots till en årskrönika så här kommer den!

2011 inleddes på värsta sätt med att jag fick mitt hjärta krossat och inte ville göra någonting längre. Som tur var har jag världens bästa vänner. Jag flyttade till soffan hos en av dem för några veckor. Där blev jag klappad över håret, fick höra alla de där rätta sakerna och prata om det hur länge som helst. Jag hade bestämt mig för att aldrig låta det professionella förstöra för det privata och även om inte det professionella hade haft med saken att göra hade jag ingen som helst lust längre att delta i något språkrörsval. Som tur var grep mamma in då som annars aldrig säger åt mig vad jag skall prestera. Hon påminde mig om hur mycket och hur länge jag hade velat just det här och jag hittade tillbaka till den känslan igen och började köra vidare.

Och tillslut kom valberedningens förslag och jag var föreslagen tillsammans med Björn Lindgren! Det var en fantastisk känsla. Jag och Björn kände inte varandra alls men kvällen innan förslaget skulle offentliggöras pratade vi i telefon i mer än fem timmar, om våra visioner och förberedde varandra inför journalistintervjuer. Då fick jag en bra känsla i magen.

Och så kom äntligen årsmötet! På den manliga sidan var det en massa kandidater och oliidligt spännande men rätt var det var var vi valda!

Nästa morgon väcktes jag av journalister och ett nytt liv hade börjat som jag inte visste någonting om.

Vi fick riksdagen som ny arbetsplats vilket var enormt inspirerande. Jag nöp mig i armen varje morgon när jag gick genom gamla stan och det gör jag förresten fortfarande. Kände mig så himla tacksam för att plötsligt få möjligheten att lägga all min tid och energi på att försöka göra världen lite bättre, och tillsammans med de mest kompetenta människor jag träffat till på köpet.

Och jag skulle börja lära känna Björn för att kunna stötta varandra i alla lägen i kanske en hel mandatperiod. När smekmånadsfasen var över började det kärva rejält. Vi tyckte olika om massor av saker när det kom till kritan och fungerar väldigt olika som personer. (Skall blogga ordentligt någon gång för det är en väldigt rolig historia). Till slut fick vi nog, jag ringde min kompis Walter som varit i en sådan professionell parrelation tidigare och han började ha oss i parterapi helt enkelt, komplett med hemuppgifter och allt. Då vände allt och vi började kunna vända våra olikheter till styrkor. Sedan dess har vår relation blivit starkare och starkare för varenda dag som gått och det blir den fortfarande och numera är jag tacksam för att få arbeta tillsammans med Björn precis varje dag och natt som vi jobbar tillsammans.

Och så började vi bygga relationer med en massa personer som vi skulle jobba tillsammans med. Som dåvarande språkrören för Miljöpartiet Maria och Peter som vi åt bullfrukost med och Gröna Studenters språkrör Erika och Gabriel.

Och så var det en massa större grupper som vi skulle lära känna och börja gå på möten med. Som riksdagsgruppen, partistyrelsen och partistyrelsens arbetsutskott. Det var återigen en obeskrivlig känsla att nu verkligen få vara med där stora beslut fattas. Utvecklande som få andra ställen och tillfredsställande eftersom det blir så stor effekt om man på riktigt får igenom någonting riktigt bra.

Och så tog vi våra allra första pressbilder. Jag har, eller åtminstone hade, kameraskräck och vi var galet uppstajlade och uppställda. Tror att vi kommer att ha väldigt roligt åt dem när vi ser tillbaka om några år… Förresten var det väldigt mycket som var för första gången 2011…

…som att jag tog mitt livs första debatt.

Och jag gjorde min första politiska intervju, på engelska till på köpet i kinesisk TV men en massa miljoner tittare om reaktionerna i Sverige efter Fukushima.

Och jag skrev min allra första debattartikel och många fler skulle det bli…

Det häftigaste med att vara språkrör är ändå att få företräda ett helt förbund med en massa medlemmar som brinner för precis samma sak. Det låter alltid som en kliché men det är sant. Bland det jag tycker är allra roligaste i uppdraget är också att åka runt och föreläsa och diskutera i lokal- och regionavdelningar, och särskilt när man får prata för medlemmar som äter popcorn.

Jag fick mitt allra första lokalpolitiska uppdrag också, som ersättare i Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms stad. Med det kom så mycket handlingar att läsa att jag aldrig lyckats få in handlingarna till ett och samma möte i en och samma pärm och en gång fick jag bruka så mycket våld för att få loss ett av kuverten som fastnat i dörren att min grannfru trodde att det var inbrott. Nämnden är väldigt nördig och deltaljerad och det är svårt men väldigt lärorikt att se hur de beslut som fattas på nationell nivå påverkar arbetet i kommunerna.

Och så skrev jag mitt livs första krönika – till råga på allt i en bilaga till DN med 950 000 läsare! Det var stört. Jag kom på med en dag kvar till deadline att jag skulle skriva den och fick panik. Jag var hos min kompis i Berlin och började dagen med att kolla på Wikipedia vad en krönika var för något egentligen. Sedan googlade jag ”krönika” och fick upp en stört välskriven skogskrönika av Göran Greider och efter det hade jag total skrivkramp. Resten av dagen satt jag med laptopen på min kompis tvättmaskin och hamrade ihop texten om Grön Ekonomi, Cradle to Cradle, Cirkulär ekonomi och Funktionsekonomi för att precis före midnatt dra iväg den från enda stället i den delen av Kreuzberg med wifi vilket var mitten av en bilkorsning. Då var jag mäkta nöjd och responsen blev väldigt bra och roligast av allt var att journalister hörde av sig och ville börja skriva mer om rörelserna. Det var den bästa responsen jag kunde få.

Jag började också försöka sätta mig in på djupet i MP:s politik på alla områden. Här släpper MP höstbudgeten.

Jag började också hänga på olika riksdagsledamöter i deras arbete. Här har jag följt med MP:s energipolitiske talesperson Lise Nordin när hon besöker en grupp markägare som kämpar mot ett kanadensiskt företag som vill prospektera uran på Sveriges största sötvattentäkt.

Efter det spred vi MP:s lösningar för 100 % förnybart på torget i Skövde.

Språkrörskapet är fyllt av kontraster. Ena dagen skyddsdräkt i kylan på torget i Skövde…

…andra dagen paljetter på Gay-galan som Maria Ferms+1.

…eller på flashiga middagar som talmannens vårmiddag. Dessa två är nog ändå de enda bjudningar jag gått på trots att vi får fler inbjudningar än jag kan räkna. Jag går på dem som jag tror att jag kommer att få ut viktiga kontakter eller perspektiv ifrån. Resten låter jag bli. De tar helt enkelt för mycket tid från allt annat viktigt som skall göras.

2011 var också året när mina tre allra bästa kompisar plötsligt bodde utomlands. Det var också ett år när det hände massor i allas liv och vi verkligen ville kunna följa med i varandras upp- och nergångar och kunna finnas där för varandra. Lösningen blev att börja leva på Skype. Vi åt kvällsmat på Skype, tvättade underkläder på Skype, lagade mat på Skype, borstade tänderna på Skype, spelade godnattsånger för varandra på Skype och somnade på Skype.

Och till våren åkte jag och hälsade på min bästis som bodde i Wien då. Planen var att få lite ledigt och distans från språkrörskapet som rullat på i 120 knyck sedan valdagen men så blev det inte. När jag nu inte behövde ta tag i akuta saker trängde sig de mer långsiktiga idéerna sig på istället. Idén till en film om de viktigaste, vackraste, bästa lösningar för en ny, grön, smart framtid föddes och helgen blev ett totalt virrvarr av brainstormsessioner.

I april fick jag och Björn möjligheten att delta i ett utbyte med unga egyptiska politiker. Väl där visade de sig vara nyckelpersoner i revolutionen och upplevelsen blev bland de starkaste i mitt liv. De vi träffade blev också våra vänner.

När utbytet var slut erbjöd Michel Mounir (känd exilpolitiker i USA) oss att bo hos honom och följa med honom till Tahrirtorget. Dagen innan hade det varit en miljon demonstranter på torget och 10 000 hade trotsat utegångsförbudet under natten. Jag filmade min allra första film (med mobilkameran åt fel håll) och fick en första kontakt med revolutionen och timmar av Michels berättelser om hur de planerat och genomfört revolutionen tills dess. Stämningen på torget var fortfarande intensiv och mitt i kom beskedet att militären skulle storma om fem minuter och vi tog oss snabbt därifrån.

Vi hälsade också på en familj som Björn kände sedan tidigare i den så kallade ”sopstaden” som är ett koptiskt slumområde till Kairo som jobbar med att samla ihop och återvinna Kairos sopor. Det var en väldigt stark upplevelse.

2011 var också året då jag började bygga relationer med en massa aktörer från olika delar av samhället och inte minst på riktigt kom i kontakt med Cirkulär ekonomi- och Cradle to Cradle-rörelsen som försöker skapa en ny ekonomi där alla material går i slutna cykler så att det inte blir något skräp överhuvudtaget.. Här är bilder med Jakob Hvistendahl från svenska CradleNet, Matilda Wendelboe som gör världens första Cradle to Cradle-klädkollektion och sist när de båda spelar pingis efter Cirkulär salong som var ett event som samlade aktörer från hela rörelsen i Sverige och där bl.a. Anders Wijkman talade.

Jag fick också möjligheten att åka med CradleNet och Vagga till Vagga AB och besöka olika Cradle to Cradle-företag i Holland; toapappersföretag, kakelföretag, helteckningsmattsföretag, byggen och arkitektbyråer som alla är pionjärer i att skapa en helt ny ekonomi helt utan skräp där alla material går i helt slutna cykler.

I maj samlades över 20 Nobelpristagare och ledare från hela världen i Stockholm för det så kallade Nobelsymposiet och för att diskutera vår tids viktigaste utmaningar och lösningar. Deras viktigaste uppmaning var: Skapa en ny grön ekonomi, bortom BNP, som räknar allt som räknas: naturkapital, ekosystemtjänster, sociala värden, och gör det nu. För mig var det en ögonöppnare för vilken ny ställning grön ekonomi fått i världen. MP har varit tillväxtkritiska sedan innan jag föddes men det var här jag fattade hur intresset för ett nytt ekonomiskt system inte längre bara är alternativt utan ett verkligt alternativ för breda massor och i dessa led! Här på bilderna ser ni Bill Clinton som håller tal och mitt sällskap för kvällen – Nobelpristagaren i Fysik från 1969!

Sedan var det dags för Miljöpartiets kongress och som vi längtat och våndats över våra språkrörstal som vi skulle hålla inför den gigantiska samlingen människor och till råga på allt TV-sänt. Mest skrämmande var det kanske ändå att det här var första gången som vi skulle bedömas som Grön Ungdoms språkrör utanför vårt egets förbunds medlemmar.

Kvällen innan smög vi oss in i salen för att provstå talarstolen och hade väldigt roligt åt att vi bokstavligt talat kunde ”bo in” oss i den. Det var då Björn kläckte den vansinniga idén att han skulle sitta inuti talarstolen under tiden som jag höll mitt tal så att han skulle kunna komma ut ur den när det var hans tur. Det var ett rejält pass på flera timmer med motioner före våra tal och jag trodde inte att han skulle hitta någon bra lösning för att ta sig in i den så jag sa att han gärna fick göra det om han hittade en lönsing. Det var samma morgon när han hittade en rullvagn att bli inrullad bakom som jag fick panik men då var det för sent att backa så jag höll helt enkelt mitt tal med Björn i talarstolen och tack gode gud hade han vett nog att inte kittla mig under mitt gravallvarliga framförande om vikten av ett nytt ekonomiskt system med grön ekonomi. SVT var dock inte alls beredda på Björns entré utan filmade mötespresidiet när han hoppade ur vilket var en epic fail. 

Men fina applåder fick vi med stående ovationer och hela helgen blev hur fin som helst.

Och jag och Gröna Studenters språkrör spelade fiol till Maria och Peters ära.

Och så föreläste jag om kärnkraft på kurs för nya medlemmar i Grön Ungdom Väst som pågick parallellt.

Sedan var det omval i Västra Götaland med skolbesök och kampanjande. I Majorna till exempel gick det väldans bra men sammantaget slutade vi på ungefär samma resultat som i första omgången.

Jag gjorde web-TV för första gången också på Entreprenörsjakten med en hel lyxig timme att diskutera om hur Sverige kan bli mer entreprenöriellt. Jag lyfte bland annat hur skolan måste göras om i grunden så att vi får lära oss skapa nya lösningar och få göra fel, hur duktig flicka-syndromet är totalt förödande för ett entreprenöriellt samhälle och en massa annat.

Jag var också på Vattenfalls årsmöte och ställde frågor om varför Vattenfall minskar sina satsningar på förnybart. Tyvärr fick jag inga bra svar och här behövs det krafttag!

Våren kom och allt blev vackert! Jag smet mer och mer från Riksdagen och satt och jobbade på kreativa fik på Söder och journalisterna ville använda oss som solskenshistoria som dubblat medlemsantalet på bara några månader vilket vi gärna berättade om.

Almedalen närmade sig och var en rejäl klump i magen. Jag hade bara tagit en debatt och skulle nu plötsligt mata ett 15-tal på bara en vecka och därtill hålla flera tal bland annat på stora scenen. Samtidigt var jag rejält sliten vid det här laget och i desperat behov av ledighet och tid att smälta men det var bara att bita ihop. Talet jobbade jag på i mer än en vecka. Först över midsommar på min kompis lantställe på Lövön och sedan i Björns sommarstuga där Anna-Sofia också var med och gjorde en hjälteinsats.

Hela förbundsstyrelsen åkte till Visby helgen innan Almedalsveckan började för att ha förbundsstyrelsemöte.

Vi bodde i en ekoby i en lada med plasttak och hela rummet lystes upp när det åskade och blixtrade på nätterna när jag låg vaken och inte kunde sova utan försökte fatta hur jag skulle ta mig igenom veckan.

Men det blev ett väldigt roligt hemma hos-reportage i Expressen.

Och när jag väl höll Almedalstalet på stora scenen gick det väldigt bra även om det var en väldigt konstig känsla att hålla tal för en så oerhört stor folksamling där majoriteten inte alls höll med om det jag sa.

Och jag överlevde alla debattar och vissa av dem gick till och med väldigt bra. Det gav mersmak. Här debatterar jag företags samhällsansvar med bland andra Sofia Arkelsten.

Och så blev jag objektifierad av Nyheter 24.

Sedan var det äntligen sommarlov! I några veckor brottades jag i Tantolunden, badade i Bohuslän och dansade på reggeafestival.

Och så tågluffade jag i Östeuropa med två konsultkompisat. Det regnade nästan precis hela tiden men vi hade det väldigt bra ändå.

Planen var att vara helt ledig i minst fem veckor men två undantag kunde jag inte låta bli att göra.

Jag fick vara med i paneler på väldigt häftiga och nya festivalen FUTUREPERFECT.

Och Stockholm Pride! Vi dansade hela vägen, hämtade in en massa input till partiprogrammet som skall skrivas och var helt blöt och lycklig efteråt.

Första dagen efter sommarlovet kom fantastiska Cykelsamba till stan efter att ha cyklat för hållbarhet runt halva Sverige och jag och Gustav var där.

SSU hade gjort en hjälteinsats efter Utöya och jag och Björn bakade kladdkaka till dem för att visa att vi tyckte att det gjort ett väldigt bra arbete. Det var också väldigt spännande att diskutera med Gabriel och Ellinor som var nyvalda som förbundsordförande och förbundssekreterare om både likheter och olikheter i våra situationer. Vi diskuterade också vad vi skulle kunna göra gemensamt och också tillsammans med andra ungdomsförbund för att motverka främlingsfientlighet.

För att uppmärsamma bostadssituationen för studenter arrangerade vi en tältningsdemonstration i Kungsträdgården.

Min kompis i Berlin fyllde 20 och jag ville vara med och passade på att jobba därifrån i några veckor för att få utrymme att jobba med de långsiktiga frågorna utan att bli distraherad av allt kortsiktigt som kommer emellan hemma. Det var en hit. Det kanske viktigaste var att jag insåg att delarna kring välfärdsmått som jag tänkt skulle få plats i filmen om Grön Ekonomi helt enkelt är för omfattande för att få plats och skulle göra sig bättre i bokform. Jag researchade rejält om väldfärdsmått och hittade 29 stycken. Alternativ finns det alltså gott om till vårt BNP-fixerade samhälle med alla kriser som det medfört. När jag åkte hem hade jag bestämt mig för att göra en film om lösningar för en grön ekonomi och en bok inriktad på bara delen om nya välfärdsmått.

2011 var också ett år som jag fick möjlighet att föreläsa på en massa ställen som jag aldrig trott att jag skulle få. Bland annat fick jag föreläsa på Handelshögskolan….

…och på Linköpings Universitet om Green Consumption.

Och jag fick leda samtal med mina favoriter Johan Rockström och Anders Wijkman som lovade mig att hjälpa till med boken och filmen!

2011 har också varit ett år som jag tänkt väldigt mycket kring könsmaktsordningar. Ett helt gäng kvinnor som varit uppenbart mer kompetenta än sina motkandidater har inte valts till olika poster under både detta år och föregående och de olika förutsättningarna har ibland varit helt outhärdligt uppenbara på olika möten. När Grön Ungdom Väst startade nätverk för unga kvinnor blev jag därför så glad att jag höll på att spricka där jag satt på ett partistyrelsemöte och fick skriva av mig glädjen på ett bananskal och skicka till Björn som blev lika glad. Jag fick också möjligheten att bli en del av häftiga nätverket KALI med kvinnor från helt olika samhällssektorer men med hjärtat på rätta stället och som jag hoppas kunna få stöd från under många år framöver.

Hösten 2011 lade jag en massa tid på att förbereda mig inför att göra filmen och skriva boken. Jag hörde av mig till en massa kompetent folk som jag har lyxen att känna sedan tidigare och de lärde och lär mig fortfarande allt de kan, både om frågorna och rent tekniskt hur man skriver en bok och filmar en film. Här har jag möte med David.

Jonas lånade till och med ut sin kamerautrustning så att jag kunde filma öppningsscenerna från klimattoppmötet i Sydafrika.

Innan 2011 hade jag aldrig bloggat eller twittrat i hela mitt liv. Nu plötsligt förväntades jag reagera, kommentera och kommunicera hela tiden i sociala medier och bestämde mig för att försöka bli bra på det också. Mina kompisar och tillika PR-proffs Maja och Sofia förbarmade sig över mig och mina kommunikationsfärdigheter i utbyte mot att jag lagade middag åt dem hemma hos mig. Vi jobbade bara under lyxigt kreativa former som här med live-jazz.

Jag började också utveckla vad som skall bli rebeckacarlsson.com, en kombinerad blogg och hemsida med start under 2012.

2011 har varit sjukt roligt men också sjukt tungt och vi har slitit som djur, snittat 200-225 % hela året vilket motsvarar ungefär 350 timmar i månaden och helt ohållbart i längden. Det var verkligen inte min tanke när jag började. Jag bara fnös när de förra språkrören Maria och Jakop sa att det är bra om man kan ta någon dag ledigt i veckan och någon helg i månaden men att det inte är lätt. Jag skulle jobba vanliga 40-timmarsveckor. Men så blev det inte. Det gick helt enkelt inte. Regeringen är inget stort fan av civilsamhället och har dragit in drastiskt på stödet till ungdomsorganisationer så samtidigt som vi dubblat medlemsantalet har vi ungefär en halv miljon mindre att röra oss med. Resultatet är inte alls bra med mängder av kvälls-, helg-, och ibland nattarbete.

Så fast jag inte trodde att det skulle hända förrän möjligtvis i valrörelsen blev 2011 första året som jag sov på riksdagen, både mitt på dagen av ren utmattning en söndagseftermiddag efter ett partistyrelsemöte och en stund på natten efter en nattmangling med Björn innan jag sprang till första morgonmötet på Kungsholmen klockan sju.

2011 var också året som Miljöpartiet fyllde 30 år! Det blev fest utan dess like och jag dansade så nylonstrumpbyxorna sprack rakt över låret vilket jag aldrig lyckats med tidigare! Samma dag blev det också känt att MP startat sin första lokalavdelning i New York!

I samma veva arrangerades också väldigt lyckade konferensen Powershift med klimataktivister från hela landet i Göteborg och jag fick hålla tal på invigningen, hålla workshop och företräda Grön Ungdom i debatt om klimat mellan de olika ungdomsförbunden.

Samtidigt twittrade Hans Rosling om ett av de förslag som vi varit med och arbetat med tillsammans med Miljöpartiet. Det var en stolt stund!

Jag och Björn var vid det här laget också tightare än någonsin och det gick så långt att vi började sjunga gospel tillsammans på Riksdagen vid femsnåret efter våra nattmanglingar.

Men till slut var att göra-listan så lång att jag inte fattade hur jag skulle klara av situationen. Det som tar allra mest tid och energi har jag inte bild på; som 700 mail i veckan som aldrig går att svara på och andra sådana små saker som bara svämmar över hela tiden men ger mig så förbannat dåligt samvete om jag inte genomför.

Det gick så långt att kroppen började gå sönder. Jag kunde inte sova, fick stressmunsår, kväljningar när jag borstade tänderna, huden gick sönder och jag kände mig arg, ledsen och trött precis hela tiden. Jag bestämde mig för att ta ledigt till en vecka att börja med trots att jag hade så mycket som behövde göras och ringde alla mina kompisar för att få deras hjälp. Det sista jag gjorde var att skriva ett blogginlägg, ”Att brinna utan att brinna upp”, som jag körde upp här på bloggen utan att så mycket som korra det.

Morgonen därpå såg mig bloggstatistik ut så här och inom två dagar hade mer än 2000 personer läst inlägget! Uppenbarligen är det ett fenomen som vi behöver ta tag i rejält i våra situationer, inte bara lite grann utan strukturellt och i grunden! Men min första reaktion var ”ge sjutton i att läsa min blogg när jag inte ens hunnit korrekturläsa!” och så kände jag mig ännu mer stressad vilket ju var rejält ironiskt.

Men så ringde Jeppe som frågade om jag ville följa med ut och segla. Det var en dröm som gick i uppfyllelse och gav mig den lilla distans som jag behövde för att släppa såpass mycket för att ge mig utrymme att bli bättre igen under resten av veckan. Det gav mig också tillräckligt mycket distans för att bestämma mig för att vara ledig så länge som det skulle behövas.

2011 var också året då jag för första gången vågade gå ut själv och dansa tango! Jag älskar det fast jag inte alls är bra än. Förutom att tango är så obeskrivligt vackert är det också bra för att det är spritt språngande omöjligt att tänka på någonting annat på samma sätt som till exempel klättring. Börjar man tänka på något annat när man klättrar ramlar man ner och gör man det när man dansar tango är man snart under någon annans fötter.

I november åkte vi tillbaka till revolutionen i Egypten för att försöka skapa tryck i Sverige för att få regeringen att agera mot situationen där och framför allt militärrådet som har makten just nu. Valen skulle inledas och demonstrationerna var massiva mot militärrådet som jag allt för att behålla makten och inte låta Egypten bli en demokrati som de lovat. Situationen urartade, Kairo blev en krigszone och vi blev utrikeskorrespondenter. Innan vi visste ordet av rapporterade vi dag och natt, uppskattningsvis med 30 intervjuer i nationell media på en vecka, på Nyhetsmorgon tre eller fyra morgnar på raken och under en extrem situation som fick mig att se väldigt annorlunda på hur mycket som är möjligt och också önskvärt för en människa att kämpa.

Tillsammans med Love Kjellsson spelade jag också in min allra första dokumentär om vad som händer inuti en människa som bestämmer sig för att göra revolution. Sedan vi var här i april har jag varit nästan besatt av den frågan. Vi har ju alla drömmar och också rädslor som håller oss tillbaka. Så vad är det som får oss att slutligen ta mot till oss och trotsa våra rädslor för att göra allt i vår makt och kanske ännu mer för att förverkliga det vi tror på? I Egypten har ju så många börjat göra det samtidigt och dessutom personer som själva aldrig trodde att de skulle göra det. Filmen kommer ut under 2012.

Efter Egypten var det dags att åka till Durban för att spänna musklerna på FN:s klimattoppmöte COP17. Det blev en pers. Jag var helt slut efter Egypten, hade tankarna kvar där bland vännerna på torget och trots att det var mina femte FN-förhandlingar och tredje året i rad på klimatförhandlingarna var det ett härke att följa och rapportera. Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde och är en av väldigt få svenskar som följt förhandlingarna inifrån vilket är bra även ur ett långsiktigt perspektiv.

Efter två veckor av intensiva förhandlingar tog jag bussen 24 timmar längs kusten till Kapstaden där jag pustade ut med undantag från internt styrelsearbete och en adventskalender på bloggen med goda nyheter. Här gick jag också på Sydafrikas största årliga HBTQ-fest. Hela situationen i Kapstaden med väldigt mycket bättre förutsättningar för HBTQ-personer än de flesta andra ställen runt omkring inspirerade och påminde än en gång att det inte är naturlagar som gör hur samhället är utan vad människor förändrar det till.

2011 var också året då jag till min stora chock fick mail från ELLE som ville ha med mig i sin spaning över 12 svenska stjärnskott inför 2012!

Det fanns minst två anledningar till att det var så bissart kul med just ELLE. För det första för att jag nördade ELLE när jag var liten likt en inbiten ornitolog nördar fåglar. För det andra för att Maja och Sofia som hjälper mig med kommunikationsarbetet satt upp som sitt personliga mål att få in mig i just ELLE. Så när Erika Vallin mailade och frågade om jag ville vara med ringde jag direkt till dem och frågade vad sjutton de hade gjort, men de blånekade till alla anklagelser och jag har fortfarande ingen aning om hur jag hamnade här.

Så det fanns bara en sak att göra: för mig att ta mamma under armen och gå och köpa varsin tidning och för pappa att läsa han med.

Det förpliktigar och 2012 skall banne mig bli ett väldigt bra och roligt år!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s