När jag vaknade satt min vän sjömannen på väggen och liksom studerade mitt avskavda plommonfärgade nagellack och mina dammkaniner som skuttat runt på golvet. Mig kan han spå på nagellacket och alla andra kan det också förresten. Nymålade naglar betyder att livet är party. Avskavt nagellack betyder att det är stressigt. Inget nagellack betyder att det är så stressigt att jag hunnit peta av alla gamla flagor för att kunna sätta på nytt men ändå inte hunnit göra det heller. ”Nu skall här nystartas”, tänkte jag för mig själv och det blev det också. Väldigt demonstrativt städade jag bort fäckarna från naglarna, högarna med packning efter revolutionen i Egypten, klimatförhandlingarna i Durban och julfirandet i Kungälv från golvet, de mumifierade bananerna som jag hittade på skärbrädan, ungefär 154 blad från mina beundransvärt överseende pelargoner och stressrynkan mellan ögonbrynen innan jag skyndade ut genom dörren.
Väl på T-banan messade Björn. Han hade försovit sig och skulle inte hinna i tid till vårt möte på Riksdagen. Efter att ha surat två hållplatser över att jag hade hunnit städa mer hemma då kom jag på att jag kunde hoppa av på Medborgarplatsen istället och strukturera upp mitt liv på ett av mina favoritfik så länge. När jag sladdat upp på gångbanan ropade någon och där stod Evelina med barnvagn! Evelina är en kompis som jag jobbade med i Alla Olika Alla Lika för några år sedan och är en av de totalt två vänner som jag fick veta för någon vecka sedan att de fått barn utan att jag ens visste att de var gravida. Det är i sådana lägen som det är oundvikligt att inse att jag inte är den bästa av vänner för tillfället… Men just då var det bara så himla häftigt att se bebisen och Evelina som mamma!
Jag kommer ihåg att Maria Wetterstrand sa att hon blev ett bättre språkrör när hon blev mamma, att hon fick mer distans, och det förvånar mig inte alls. Det är ju också precis det jag skulle vilja ha, men att skaffa en knodd för att bli ett bättre språkrör känns lite väl drastiskt…
Jag gick förbi skateboardpoolerna också. Det var snö i nu men jag kunde inte låta bli att stanna och titta en stund. En dag vill jag verkligen kunna åka. Kanske är det 2012 det händer… Såg förresten en jättebra dokumentär om svensk skateboardhistoria som finns på SVTPlay fortfarande. Här hittar du den.
Sedan satt jag på Coffice och samlade ihop alla tankar och projekt på ett A4. Det var lika mycket ett härke som jag misstänkt men väldigt tillfredsställande att få översikt. Just nu undrar jag hur jag skall få upp farten igen. Helt vill jag kanske inte det för förra året var väl tufft men ändå. Eftersom jag var bortrest sista månaden är det väldigt länge sedan jag jobbade med vissa stora saker som min bok om nya välfärdsmått till exempel och även om jag hade ett grymt bra tänk då är jag inte i det nu. Mest troligt kommer det väll ändå tillbaka om en vecka typ. Det finns en bok som handlar om det. ”The dip” heter den och handlar (enligt min kompis som läst den) om hur livet naturligt går upp och ner. Det viktigaste är att acceptera det och komma ihåg när man har en dipp att det är just det som det är och att det kommer att vända. Så om jag bara väntar ut det är jag nog på banan snart igen.
Sedan kom Björn och då rasade alla planer på att göra något annat vettigt för dagen. Vi har en liten tradition. Det är rätt pinsamt att erkänna det men den har fått prettonamnet ”Veckobörs”. Kanske var det för att det vore så roligt att skriva in det i almanackan helt enkelt. Kort och gott finns den till för att känna in hur vi själva mår, hur den andra mår, vad som är roligt just nu, vad som är jobbigt just nu, vad som är utmärkande mål och händelser för den kommande veckan, vad vi ser fram emot och vad vi behöver hjälp med. Vi skall lägga minst 45 minuter men det är sällan det tar så lite tid och varje timme är lika mycket värd. Det var med veckobörserna som vi lyckades vända vår relation från att ta energi till att bli ge massor istället. Det är genom att ge tid för att förstå varandra, varandras situation och också vår egen varje vecka som allt annat vi gör blir så mycket bättre. Det gör också att vi vet hela veckan i övrigt att vi inte behöver ta varje fight till fullo för att det kommer att komma ett bra tillfälle på måndag då det finns utrymme att lyfta allt vi vill. Idag spårade det dock ur totalt. Kaffe på Coffice blev pizza på Primo som blev lemonad på UrbanDeli tills vi blev utslängda vid midnatt. Men vid det laget var massor av viktiga frågor genomsnackade, massor av bra planer smidda och jag hade fått ny inspiration.
Och såhär ser nu min plan ut för de kommande kanske två veckorna. Det är ett värdelöst exempel på hur planering skall se ut för varje bra planering rangordnar alla saker så att man kan säkra att man alltid gör de viktigaste sakerna först tycker jag, men just nu har jag bara en översyn. På det professionella planet skall jag:
- hitta ett förlag som vill ge ut min bok om nya välfärdsmått,
- skriva färdigt texterna till nya rebeckacarlsson.com som skall bli uppföljaren till den här bloggen,
- spika ett sätt att sprida den dokumentärfilm som jag och Love Kjellsson spelade in i Egypten och som nästan är färdigklippt nu,
- skriva en motion till årsmötet om att MP skall utreda till 2013 vilket välfärdsmått vi vill skall ersätta BNP,
- få igång min mail som legat nere och skicka mail,
- fixa med ekonomiska utlägg inför bokslutet,
- och en massa annat smått och gott som allt står eller skrivs upp löpande på papperet.
På det personliga planet skall jag träna minst 3-4 gånger i veckan nu när jag äntligen är hemma igen och andra saker som bara är för mig, som att dansa tango, hänga med kompisar och sova bra. Det är häftigt att det kan kännas så annorlunda efter bara en dag. Nu skall jag gå och lägga mig. Med nylackat pionrosa nagellack. Dröm sött!
Rebecka Carlsson 