Att tvingas bli bättre men inte få bli bra

Idag var det världspremiär för Maktsalongen. Det är ett kvinnligt mentorskapsprogram för unga kvinnor i ideell sektor som jag är mentor i och gudars vad bra det är redan nu! En av dagens gäster var också Mona Sahlin och jag skulle kunna skriva ett blogginlägg för varje fråga hon fick och varje svar hon gav och det kommer jag kanske också. Nu vill jag dock skriva om ett lika spännande som destruktivt fenomen som jag upplevde att jag lät mig styras av i en av de övningar vi gjorde. Bästa Lisa Gemmel hjälpte mig att sätta ord på det. Att tvingas bli bättre men inte få bli bra.

I Maktsalongen får varje adept en mentor men också alla andra mentorers kompetenser till sitt förfogande och det får mentorerna också. För att det skall bli möjlig började vi idag kartlägga vad alla deltagare är bra på och vad vi mest av allt vill ha hjälp med. Detta gick konkret till så att alla fick skriva tre saker av varje på post it´s och presentera det för gruppen. Det är 40 deltagare allt som allt så det gånger tre blir 120 kompetenser till var persons förfogande att använda utifrån ens egen kunskapstörst.

Jag tänker att den här typen av kartläggning ju inte alls bara kan användas i metorskapsprogram utan i en massa andra gruppkonstellationer så återvinn den om du vill!

Det jag tyckte var intressant var hur himla svårt jag tyckte att det var att komma på tre saker jag var bra på. Jag trodde verkligen att jag var väl medveten om det, vet att jag var bra på det när jag gjorde en kartläggning av mina kompetenser före jag bestämde mig att kandidera till språkrörsuppdraget, självfallet har utvecklats mängder sedan dess, och ändå…!

Den första anledningen jag kom på var att jag gjort så många saker för första gången det här året att jag börjat skifta fokus till att fokusera vad jag inte kan och hur jag skall åtgärda det snarare än på vad jag är bra på och hur jag fortsätter använda mina styrkor. Jag tror att jag varit i åtminstone någon situation varje dag de senaste 365 dagarna som egentligen inte liknar någon annan situation jag varit i tidigare. Det är häftigt att varje dag rasera sina föreställningar om vad man trodde att man någonsin skulle kunna göra men också påfrestande så klart. Det är också därför jag har njutit så mycket av att vara inne på andra året nu. Inte minst för att jag nu kan börja tänka på hur jag skall genomföra någonting och inte bara att ta mig igenom uppgiften överhuvudtaget. Samtidigt kommer fortfarande sådana situationer. Som i onsdags när jag skulle göra radio för första gången och det var en 50 minuters intervju med Fredrik Federley. Fokus var på att överleva och det var dessutom väldigt roligt men jag direkt efteråt var det enda jag ville att få göra om den så att jag skulle kunna njuta ännu mer av situationen och att verkligen kunna fokusera på att ge de svar jag helst av allt vill ge snarare än att bara svara alls.

Om jag varit i en period då jag varit mer medveten om mina styrkor kanske jag heller inte behövt fundera över om jag skulle göra det tillräckligt bra utan snarare stannat vid att jag kan svara på frågor som jag får, också med en mikrofon framför munnen och inte har problem med att säga att jag inte vet när jag inte har svaret. Hade jag tänkt så snarare än på att jag aldrig gjort en längre radiointervju hade känslan blivit en annan.

– Börjar ni bli klara?

Mina gröna och rosa lappar var fortfarande tomma. Skrev ner det som kom spontant.

Då kom jag på en andra anledning. Hur bra behöver jag vara för att ”vara bra” på någonting egentligen? Kriterierna för det har jag också flyttat fram, eller kanske snarare bort, under året. I det här sammanhanget betydde det nog mest att kunna överhuvudtaget. Jag anser också att det är det mest relevanta att veta av de två. Bättre kan vi alltid bli om vi kommer till punkten att vi försöker. Det som är viktigast att veta är därför om vi alls kan försöka. Om riskerna är OK att ta. Om vi kan tillräckligt för att våga riskera dem.

Den tredje anledningen jag blev medveten om var att jag satt och jämförde mig med andra i rummet. Mona Sahlin satt i motsatta hörnet. Vem är jag att säga att jag är en god talare i förhållande till henne? Fast jag skulle ju bara säga om jag var bra… Ja, men återigen, i förhållande till vad eller vem liksom? Jag vill helst helt komma ifrån att jämföra mig med andra. Inte bara som en kliché utan på riktigt. Jag vill inte götta mig i när jag är bättre än någon annan och jag vill inte gräma mig när jag är sämre än någon annan. Som språkrör jämförs vi med alla möjliga personer och av andra personer men jag vill ha egna mål och måttstockar som jag utvärderar hur bra jag lyckats utifrån.

Lika långt inne som det kan sitta att våga säga att vi är bra på någonting lika tabu kan det vara att inte vilja bli bättre. Jag bidrar garanterat till att upprätthålla den samhällsnormen för med handen på hjärtat finns det få saker som gör mig så provocerad som personer (oftast äldre gubbar) som maler på på något seminarium och verkar väldigt intresserade av att vi skall lyssna på dem och samtidigt väldigt ointresserade av att lära av andra. Mest av allt om det känns som att de gjort det för gott. För i perioder kanske man inte orkar leva såpass mycket utanför ens confort zone att man verkligen utvecklas. Ibland behöver man behöver vila.

Det som blir absurt är just kombinationen; att tvingas bli bättre men inte få bli bra. Att inte få erkänna om man inte vill utvecklas (för att det är en så stark norm att vara ultraambitiös inom politiken och dagens ekonomi i stort dessutom bygger på att vi inte får bli nöjda med det vi har) och inte få erkänna att man är bra, (för att i jämförelse med det eller den är man ju kanske ändå inte så himla märkvärdig…). Lite som att springa ett lopp där mållinjen hela tiden springer snabbare än en själv. Det vackra i det är när vi märker att vi kommer att kunna springa längre än vi någonsin kunnat föreställa oss när vi började. Baksidan är om det får oss att förlora fokus från det vi redan kan. Det här ser jag flera poänger med att verkligen veta och kunna formulera.

  1. För att kunna använda allt det man redan kan i alla möjliga situationer
  2. För att våga försöka
  3. För att säkerställa att man fortsätter vara bra på det om man vill. Det är ju så lätt att glömma… Samtidigt lättare att bevara kunskap man redan har än att ta till sig ny. Som kondition ungefär.
  4. För att kunna dela med sig till andra
  5. För att kunna kommunicera det till andra så att man kan bidra fullt ut i det gemensamma arbetet

Jag ser också en poäng i att definiera vad som styr och skall styra vad vi definierar som att ”vara bra” på någonting om vi vill gå längre än att bara konstatera om vi överhuvudtaget kan eller kan försöka. Och om jag vill jämföra mig med mig själv – hur gör jag det?

Ja, som du märker öppnar det här inlägget fler frågor än det levererar svar. Det jag vill avsluta med att skriva är hur jag kommer att gå vidare.

För mig skall det första steget vara att göra en kartläggning av saker jag vet att jag kan bara jag tänker efter. Konkret skall jag skriva ner tio saker varje kväll. Det ger nästan 150 saker på två veckor om det fungerar. Kanske publicerar jag den här. Jag skall också ta hjälp av kollegor och vänner (och hjälp till ni också om ni vill i kommentarsfältet). Om jag gör det tror jag också att det kommer att vrida mitt fokus om dagarna så att jag blir mer medveten om vad jag redan kan. Det skulle vara en stor vinst i sig.

Gör det om du vill också vettja så ser vi vad som händer! Till slut kanske vi kommer till en punkt där vi väljer att bli bra, vad bra betyder, och vågar erkänna det – inför varandra och inför oss själva. Och vad skulle öppna sig om vi började göra det fullt ut?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att tvingas bli bättre men inte få bli bra

  1. jsoephine bladh skriver:

    Fy fanken vad bra Rebecka. Ärligt!

  2. Hanna Dönsberg skriver:

    Ja, väldigt bra, så en av sakerna du kan skriva upp ikväll är att du är duktig på att reflektera och analysera! För övrigt en ovärderlig egenskap i politiken..:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s