Öga mot öga i TV-soffan – Och om beröm, betyg och att försöka

Jag har letat efter rätt soffa på Blocket i fem år och nu när jag äntligen hittat den tänkte jag att jag skulle sitta i den och bara titta på TV som man förväntas göra i en soffa. Jag har dock ingen TV. (För övrigt ett bra tips till alla ministrar som fortfarande inte betalar TV-licens om det finns några sådana). Därför gick jag in på SVT Play och började kolla runt efter något intressant. Där, mitt bland allt annat stack mitt hårsprayade huvud fram. – What?! Första tanken: Men, men hallå där? Vad gör du där!? Den andra: Tacksamheten för mailet jag fick från en kille för några dagar sedan efter att han sett intervjun och som fortfarande gör att jag jobbar lite bättre och gladare om dagarna.

Hej Rebecka!

Jag såg dig i programmet ”Unga Ledare” i veckan på Svtplay. Det är inte så att jag brukar höra av mig till folk som jag är imponerade av men jag måste medge att din retorik och din glimt i ögat var en fröjd att se. Att förmedla politik med glädje tror jag precis är det som krävs för att kunna nå ut och du verkar vara någon typ av expert på det. 

Du har min röst!

PS.

Glad påsk.

C.

Om du ännu inte sett intervjun med mig och Björn och vill göra det så är länken här:

http://svtplay.se/v/2700747/unga_ledare_gron_ungdom

Det födde några tankar om beröm, betyg och att försöka

När jag fick det slog det mig också hur många i politiken jag tycker gör ett så himla bra jobb och hur mycket oftare jag borde säga det till dem, även dem som är sådär jättebra att jag ibland tänker att de nog förstår hur bra de är ändå. Kanske är det dem som behöver höra det allra mest och dem som folk som jag glömmer att credda? Som Gustav och Åsa till exempel. Borde skriva beundrarbrev varenda dag för allt de gör! Och Lise Nordin, och Maria Ferm, och Ulrika Modéer, och, och, och…

En del tycker att det skall vara sådär lite tufft och hårt. De säger inte när saker är bra utan påpekar bara när de inte håller med. Jag gillar en kombination. Skall man dock bara säga antingen det som är bra eller det dåliga visar forskning tydligt att man gör ett bättre jobb om man bara får positiv feedback än om man bara får negativ. Det är rätt logiskt egentligen tycker jag. Jag tror att de flesta vill göra ett bra jobb och att det kommer de att göra också om de får uppmuntran att fortsätta försöka. På det sättet skulle jag helst av allt vilja att det är hur bra man försöker och ingenting annat som uppmärksammas.

Det är också så jag försöker vrida om hur jag värderar min insats. Från att det bara är värt när jag verkligen sätter den till att berömma mig när jag försöker. Inte för att det är skönt i stunden att försöka alla gånger utan för att det är det som kommer vara det oslagbara ur ett långsiktigt perspektiv.

Detta gäller inte bara i politiken utan också på arbetsplatser, i skolan osv. Det är bl.a. därför betyg i form av en siffra eller några bokstäver är ett så vansinnigt dåligt verktyg för att främja utveckling jämfört med att få sin potential beskriven för sig av en lärare som ser den.

– Vilka vill du skall veta hur bra du tycker att dem är eller hur mycket du ser att de försöker?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s