Inre fred med Panetoz, ålandspannkaka, snömos och sviskonsoppa

Just nu befinner jag mig på Islands of Peace som är en fredsfestival på Åland och smått fantastisk. Här ser du anledningen:

Bland de artister som valt att engagera sig i festivalen är Panetoz och förmiddagen till ära bjöd Johanna som grundat festivalen oss på Ålandspannkaka i hennes trädgård ”med snömos och sviskonsoppa” som vi fick lära oss att man skall äta den på äkta åländskt vis.

Under den korta tid jag hunnit vara på festivalen har min syn på fred redan hunnit förändras. Tidigare har jag tänkt på fred som ”motsatsen till krig” alternativt ”mycket mer än motsatsen till krig” utan att tänka på vad det betyder. Här är fred på ett självklart på olika nivåer – som politisk fred, social fred, ekologisk fred och inre fred – och av naturen sammanlänkade inte bara i teorin utan också i praktiken. Därför sitter vi inte på seminarier hela dagarna – för det är i konflikt med allt det andra vi behöver som människor. Därför blandas seminarierna med mindfulness, yoga, capoeira, bra mat, skratt och mycket annat!

Jag hörde talas om en man som jobbar med naturen som bas för ledarskapskurser för chefer i stora företag och organisationer. Det hade börjat med att han låg på en strand med en högt uppsatt VD på stranden en natt när VD:n sa ”tänk om jag mådde såhär när jag fattade beslut”. Detta väckte någonting hos den andre. Nu när han kör sina utbildningar har han som devis att ”kom först i kontakt med dig själv och naturen – sedan pratar vi”. Behöver de en timme, en helg eller en vecka att landa så får det ta den tid det tar. Är vi inte i kontakt med oss själva när vi diskuterar politik, ledarskap, business eller vad som helst kommer besluten fattas baserat på fel saker. Då är det bättre att vänta.

Och hur många gånger fattas inte beslut såväl i näringslivet som i politiken baserat på fel anledning – för att de som fattar besluten inte vill framstå som att de darrar på manchetten, för att de inte vill tappa ansiktet eller för att de inte vill tappa makt och anseende. Det är alls inte oviktigt hur de personer som fattar beslut känner sig. Snarare tvärt om och det är därför vi behöver stötta varandra att hitta en slags inre fred och en situation där vi kan bevara den – i vanliga livet likväl som i politiken – för att det är viktigt att vi mår bra likväl som för att kunna fatta bra beslut.

Ibland är ju situationen så djupt omänsklig att det inte är konstigt om det fattas omänskliga beslut även om allt såklart inte kan skyllas på det. Jag har t.ex. sällan varit så djupt förbannad på Fredrik Reinfeldt som under saudivapenskandalen. Samtidigt gick det ju att se långa vägar att han inte mådde bra vilket ju heller inte på något sätt var svårt att förstå mitt inne i en skilsmässa. Samtidigt som en del av mig ville hälla salt i hans kaffe insåg en annan del av mig att det kanske skulle vara bättre om jag bara gav honom världens största kram (och kanske ett friår efter att ha återinfört det) och att det vore helt omöjligt för honom att fatta bra politiska beslut under sådana förutsättningar.

När jag föreläser finns i ärlighetens namn samma risk – att jag gör saker av fel anledning. När jag verkligen känner styrka är när jag mår såpass bra att jag nästan helt kan glömma bort mig själv och bara fokusera på att få ut budskapet som bara måste få berättas! Men alla har vi egna personliga behov – som att bli sedda och uppskattade – och då finns risken att säga saker för att t.ex. få bekräftelse, inte minst i tuffa perioder. Nu är inte en sådan period men att bara få sitta i Johannas trädgård men henne, Pantonez, ålandspannkaka och avslappnade mänskliga samtal var ändå det bästa förebyggandet för någonting sådant jag kunde tänka mig!

Under eftermiddagen deltog jag i en panel på temat HOW TO SPEAK WITH THE ‘OTHER’? – ett samtal om att möta människor och inte demonisera den med motsatta åsikter mot sina egna, tillsammans med bl.a. Salaams vänner, och jag tror att både filmer och bilder är på väg upp från det så jag länkar det när det kommer. 

Nu är det kväll och jag och Aftah Nasser som att bloggerska från Jemen sitter på ett fik och smattrar frenetiskt på våra datorer efter att ha delat glädjeämnen och motgångar. Lustigt var att hon kände igen mig från Tahrirtorget i november. Världen är en liten by…

I morgon skall jag föreläsa om att försöka hitta inre fred i ett konfliktfyllt system. Jag är ju verkligen inte där än utan kämpar dagligen med det. Samtidigt är det verkligen ett tips jag vill dela med mig av – att föreläsa om saker du inte vet så mycket om än – för det ger en en så bra anledning att sätta sig ner och fundera över den saken.

Hoppas ni har en bra lördagskväll! Kärlek och respekt – och fred! / Rebecka

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Inre fred med Panetoz, ålandspannkaka, snömos och sviskonsoppa

  1. Hans-Olof Tani skriver:

    En underbar inställning och jag håller tummarna!

  2. Gabriella skriver:

    Härligt att läsa om hur ni har det på Islands of Peace! Johanna är underbar!
    Jag hörde Göran Gennvi på Naturakademin berätta historien om att när han var ung naturguide så guidade han en företagsledare som sa just det där om att känna sig så här avslappnad och i kontakt med sig själv som på en fjälltopp när man fattar beslut skulle vara bra!
    Lycka till imorrn och njut av musik och tillvaron på Åland.

  3. Ahmad Shafiei skriver:

    Läste texten från början till slut med ett växande intresse ! Tack för dina tankar och handlingar! KÄRLEK OCH RESPEKT / Ahmad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s