Det är inte ungas fel att de inte pallar trycket – det är Alliansens

Sourze idag:

”Vi skriver denna artikel av djup oro – för våra närmaste vänner, för vår generation och för hela Sverige. Att tänka grönt går ut på att se till människan, till helheten och tänka långsiktigt.”

Nu är så gott som Sveriges alla hundratusentals gymnasiestudenter tillbaka i skolan. För många är skolstarten förknippad med förväntan, men för alltför många unga idag överskuggas gymnasietiden av ångest eller psykisk ohälsa. Nästan hälften av alla tjejer kommer under det kommande läsåret lida av utmattning och ångest, och situationen blir värre hela tiden. Det är hög tid att Alliansregeringen slutar vända bort blicken i korridorerna, gör sin hemläxa och tar problemet på allvar.

Enligt statens Folkhälsoinstitut lider hela 46 procent av alla kvinnor mellan 16-29 år av ångest. Statistiken blir än mer alarmerande då den psykiska ohälsan i allt fler fall tar sig än mer extrema former – som utbrändhet, ätstörningar, självskadebeteende eller till och med självmord. Enligt samma källa har hela 24 procent av kvinnorna i åldrarna 16-24 haft självmordstankar och förra året kunde vi läsa larmrapporter om att unga tjejer med självskadebeteende , som är svåra att behandla, spärras in på rättspsyk bland yrkeskriminella, pedofiler och kvinnomisshandlare.

Sveriges unga pallar helt enkelt inte trycket längre och om inte en halv generation ska gå förlorad behöver Alliansregeringen förlika sig med att det inte är de unga det är fel på, utan trycket – och politiken. Regeringen måste förlika sig med att utbrändhet, anorexi och självskadebeteende inte är något fritt val, på någon fri marknad, utan en utmaning som samhället måste ta ansvar för, gemensamt – för annars kan vi lika gärna gå hem och vara glada allihop.

Vi ser att problemet måste attackeras från två håll samtidigt: För det första måste man säkerställa att de ungdomar som lider av psykisk ohälsa får den vård de behöver. Om man slutar att skuldbelägga individen och istället erkänner att samhället bär ansvaret för sjukdomen så kommer följden bli att de drabbade får vård.

Socialstyrelsen beräknar att självskadebeteende, så som rispning, hudskärning och självmordsförsök, återfinns hos minst sju procent av ungdomspopulationen, det är nästan 90 000 ungdomar – motsvarande Norrköpings hela befolkning. Då ska det också tilläggas att Socialstyrelsens siffror enbart baserar sig på de ungdomar som kommer i kontakt med vården och forskare är eniga om att mörkertalet är stort. Att samhället skuldbelägger individerna för sjukdomen är en orsak till att så få vill eller vågar kontakta vården.

Men någonting som nästan är ännu viktigare än att säkerställa vård åt alla som behöver det, är att säkerställa kvaliteten på vården. Förutom problem kring definition och förekomst av självskadebeteende, råder det stor enighet inom forskarvärlden om att det saknas tillräckligt med kunskap om, kvalitativa studier av och forskning på behandlingar av självskadebeteende. Ett bristande kunskapsläge ska inte vara en orsak till att inte behandla patienter, men situationen måste förändras, snabbt!

För det andra måste vi våga gå till botten med roten till problemet – för inget problem försvinner om du enbart behandlar symptomen. En ofrånkomlig anledning till att trycket på unga ökar idag är Alliansens nuvarande politik. För det första låter de företagsekonomiska intressen allt oftare gå före de mänskliga och det till ett mycket högt pris. Dagens ekonomi är helt beroende av att vi skäms över oss själva och våra kroppar, så att vi ska fortsätta att konsumera.

Tunnelbanan, Internet, TV-inslagen och det offentliga rummet upplåts mer och mer till aggressiv reklam som projicerar skeva ideal – size 0. Det är ett ideal som går ut på att vi ska försöka vara så små att vi nästan försvinner. Samtidigt ska vi ha vacker hy, stora bröst, vita tänder; vi ska vara trevliga, leende, pigga och högpresterande.

Alliansens resterande politik gör det inte direkt bättre. Skulle vi börja må dåligt, bli utbrända och inte få ihop våra gymnasiebetyg, då ska alla veta att det är för att vi inte var tillräckligt motiverade och får skylla oss själva. Då ska vi få sämre möjligheter att plugga upp betygen på Komvux och om vi ändå kommer igen ska vi placeras i särskilda kvoter som försämrar våra chanser för resten av livet. Och lyckas vi ändå ska vi därefter få sämre arbetstrygghet, och blir vi då arbetslösa eller sjuka ska det vara lättare att utförsäkra oss. Det är inget mysterium varför Sveriges unga inte pallar trycket och att problemen bara kommer att eskalera om Alliansen inte drastiskt ändrar sin politik.

Vi skriver denna artikel av djup oro – för våra närmaste vänner, för vår generation och för hela Sverige. Att tänka grönt går ut på att se till människan, till helheten och tänka långsiktigt. Hur ska det gå för Sverige på lång sikt om en halv generation lider av psykisk sjukdom? Och vad tjänar dagens ekonomiska politik och tillväxt till om priset vi får betala för den är att unga slås ut. Vi vill att Sveriges alla gymnasieungdomar ska kunna komma tillbaks till gymnasiet och få veta två saker:

-att om de inte pallar trycket så är det inte deras fel och då ska de få den hjälp de behöver, och

-att Sveriges politiker när de kommer tillbaka till Riksdagen ska ta det på allvar att gå till botten med problemet och göra vad de kan för att minska trycket på unga.

Artikeln är skriven i samarbete med 

Hanna Lidström, språkrör, Grön Ungdom Stockholmsregionen

Erik Lindman-Mata, styrelseledamot Grön Ungdom Gotland

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s