Veckans profil i Dagens Opinion

Den designintresserade entreprenörssjälen Rebecka Carlsson oroas över klimatpolitiken, vill skrota BNP-måttet, släppa in fler invandrare och saknar svensk socialliberalism. Och det har krävts parterapi för att klara av att jobba med språkrörskollegan Björn Lindgren.

Rebecka Carlsson, 25, blev vald till ett av Grön Ungdoms språkrör 2011. Tillsammans med Björn Lindgren, 23, leder de ett växande ungdomsförbund.

– Jag kom in i politiken via mitt klimatengagemang. 2009 var jag Sveriges officiella ungdomsrepresentant i FNs kommission för hållbar utveckling. Jag lobbade mycket för en mer ambitiös klimatpolitik på internationell nivå, men det är bara på nationell nivå som frågorna kan lösas.

Därför var det ett logiskt steg för Rebecka Carlsson att gå med i Miljöpartiet 2009. Då hade hon, förutom deltagandet i FN-kommissionen, varit med i styrelsen för Sveriges ungdomsorganisationer och varit med att grunda Sustainergies, en ideell förening som arbetar för ett närmare samarbete mellan företag och studenter när det gäller hållbar utveckling. Nu har föreningen över tusen medlemmar och samarbetar med bland andra Max Hamburgare och pensionsföretaget SPP.

Väl partipolitiskt aktiv i Grön Ungdom dröjde det inte länge förrän hon fick allt viktigare positioner inom förbundet.

– Inom Miljöpartiet är startsträckan mycket kortare. Hos andra partier måste man börja tidigt och efter femton år är de helt indoktrinerade. Som jag ser det behöver partipolitiken moderniseras. Många är engagerade i politiska frågor men samtidigt är det få som vill gå in i en partipolitik som de upplever som mossig, hierarkisk och full av pajkastning. För att få partipolitiken att bli glödhet igen måste man få in nytt folk som vill förnya.

Redan andra dagen på språkrörsposten satte sig Rebecka Carlsson och Björn Lindgren och tittade igenom en lista som innehöll fyrtio politiska frågor. De valde tjugo frågor var. Björn Lindgren ansvarar för migrationsfrågorna och internationella frågor som vapenexport medan Rebecka Carlsson valde skolpolitik och grön ekonomi.

Men samarbetet mellan språkrören blev långt ifrån friktionsfritt.

– Det har varit en resa, verkligen. Det började inte bra alls. Vi hade olika syn på politiken, pratade på olika sätt och prioriterade inte likadant. Han är mer konfliktbenägen och tar inte saker personligt, vilket jag gör.

Det gick så långt att de började i ett slags parterapi.
– Det är så knäppt, men det var verkligen en vändpunkt. Varje vecka ses vi hos en coach som har hjälpt oss väldigt mycket. I början var det ”strictly professional” men det har blivit mycket mer personligt. Numera är det bara jag och Björn och vi börjar alltid med att fråga ”hur mår du?” och ”vad är roligt just nu?”.

Något som Rebecka Carlsson inte tycker är roligt just nu är svensk klimatpolitik. Hon anser att Sverige snabbt håller på att hamna på efterkälken i internationella jämförelser.

– Sverige rasar på alla klimatrankingar och förra året ökade utsläppen med 11 procent. Att hela klimatpolitiken går åt fel håll beror på Alliansregeringen. De har skurit ned på satsningar på förnyelsebar energi samtidigt som man inte har satsat tillräckligt på kollektivtrafik och infrastruktur.

Samtidigt som miljöpolitiken ofrånkomligen är basen för Grön Ungdom vill Rebecka Carlsson lyfta fram andra frågor som hon inte tycker får tillräckligt med uppmärksamhet.

– Jag tycker att migrationspolitiken är kass hos många partier. Moderaterna och Socialdemokraterna låter Sverigedemokraterna bestämma agendan. Vi måste kunna släppa in fler invandrare och måla upp en vision som bygger på mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Hon är också kritisk till BNP som välfärdsindikator, och ser tunnelbanereklamens skeva ideal som ett tecken på att vi felprioriterar och värderar pengar mer än social tillit och välmående.

– Vi måste modernisera den ekonomiska politiken från grunden för att vår civilisation ska överleva. Vi har bara ett jordklot och konsumtionen gör att allt fler mår sämre. BNP ökar stadigt varje år, men vi har inte blivit gladare sedan 50-talet.

Rebecka Carlsson ser ett rörigt och alltmer flytande partipolitiskt klimat där Folkpartiet blir mer konservativa, Moderaterna har slut på politik, Socialdemokraterna är omoderna och med ett Vänsterparti som man inte vet var man har. Men Rebecka Carlsson är mest kritiskt till Centerpartiet som lämnat socialliberalismen och gått och blivit nyliberala.

Innebär inte det ett socialliberalt tomrum som Miljöpartiet kan fylla?

– Jo, det kan vara så att Miljöpartiet kan fylla den luckan. Utmaningen blir i så fall att det kan bli stora sprickor internt.

Vad är det största felet som Miljöpartiet gör?

– Som ett feministiskt parti borde Miljöpartiet driva mer jämställdhetspolitik. Men samtidigt är det svårt att hinna med allt. När vi var i Almedalen förra gången fokuserade vi på skolpolitik, något som ledde till att ingen pratade om klimatfrågan.

Vill du bli språkrör för Miljöpartiet?

– Inte just nu. Men man ska aldrig säga aldrig, det är bara dumt. Jag gillar att springa före och testa nya sätt att föra politik. Blir man Miljöpartiets språkrör måste man kunna spela sina hitlåtar och att under tio år orka förklara att det finns en klimatfråga att ta itu med.
– Jag vill hellre ha ett friare mandat i riksdagen någon gång i livet när jag känner att jag kan ge järnet i en eller två mandatperioder.

Och om det inte blir riksdagen?

– Då jobbar som jag egenföretagare med hållbar design på olika sätt. Jag skulle också vilka åka runt och föreläsa och vara mer provocerande, tuffare och friare än i en stor organisation.

tre förebilder
– Majora Carter som gör sjukt coola urban garderning-projekt i South Bronx och Aung San Suu Kyi för att hon fortfarande står upp för det hon tror på. Hon förkroppsligar värdighet för mig. Jag vill också nämna den kenyanska miljöaktivisten Wangari Maathai från Green Belt Movement som fick Nobels fredspris 2004.

tre snapshots utanför jobbet
– Jag har nyligen fått ta över Lindsbergs kursgård tillsammans med några vänner. Det är ett 3 000 kvadrarmeter stort hus utanför Falun med 66 rum och en stor trädgård. Planen är att det ska bli en kärleksfull, kreativ och prestigelös plats för den moderna folkrörelsen och allt som gör livet värt att leva. Jag är också nybörjare i tango och älskar att dansa. Annars gillar jag att klättra på gamla byggnader och hustak.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s