Är det värsta av allt att bryta mot lagen? Är allt i sin ordning om grundvattnet försvinner – bara det gör det på laglig väg?

I morse vaknade jag efter ännu en natt i militärtältet i demonstranternas läger i Ojnareskogen. Genom tältduken hör jag att det skall bli fest ikväll. Demonstrationerna har pågått i exakt två månader och lett till att avverkningen fortfarande står stilla. Mellan 20 och 30 hektar hann förstöras men inte mer än så. Hur Nordkalk och Mellanskog kunde få tillåtelse att börja skövla området – mitt i Sveriges tilltänkta 13:e nationalpark, trots att rättsprocessen inte ens är färdig än kan fortfarande ingen svara på. Rättssystemet är just nu redan hårt kritiserat på fastlandet kopplat till domarna av Thomas Qvick. Ju närmare man tittar på fallen kring Ojnareskogen, desto mer stoff till en minst lika stor rättsskandal är det som växer fram.

Jag går ur tältet och slår mig ner vid dem som redan sitter vid frukostbordet. Vi läser dagens tidningar. En insändare liknar demonstranterna vid Breivik. Poängen är att båda parter tar sig friheten att bryta mot lagen för det dem tror på. Jag ser minst tre problem med denna liknelse.

För det första borde påståendet vara tillräckligt för att fälla författaren av insändaren för förtal.

För det andra är det en högst besynnerlig jämförelse. Att krama träd och skydda grundvattnet, utrotningshotade arter och det sargade ekosystem vi som mänsklighet är helt och hållet beroende av är knappast samma sak som att mörda ett stort antal oskyldiga ungdomar. Ingen har kommit till skada i Ojnareskogen.

För det tredje är det väll inte det värsta vi kan göra att bryta mot lagen? Insändaren säger att vi har Facebook och kan bilda politiska partier. Det stämmer och jag förespråkar att vi använder laglig väg i första hand. Det är också därför jag själv engagerar mig partipolitiskt och i olika civilsamhällesorganisationer. Men jag kan bara konstatera att möjligheten att påverka lagen på laglig väg inte alltid garanterar att den utformas eller följs på de sätt som en majoritet av befolkningen avsåg. Det är också därför lagar ändras över tid – inte bara för att medborgarna ändrat sig – utan för att lagar inte alltid faller ut som de avsågs göra.

Fallet Ojnareskogen är ett tydligt sådant exempel. Sverige har ett miljöskydd av en anledning – fastslaget på demokratisk väg och till för att vi som mänsklighet skall kunna överleva överhuvudtaget. Problemet med de lagändringar som alliansregeringen smög igenom i miljöbalken med löftet om att miljöskyddet inte skulle försämras är att det gjort lagen så flexibel och öppen för tolkning att hela poängen med lagen försvinner om domaren inte förstår vilka villkor som behöver sättas upp för att miljön inte skall förstöras. Domaren i miljööverdomstolen hade aldrig tidigare dömt i miljömål. Det är i sig anmärkningsvärt i ett så stort och potentiellt förödande fall. Personer som närvarade under förhandlingarna har också berättat hur frågan ställdes mitt under pågående överläggning om vad en ekosystemtjänst överhuvudtaget är. Hur skall lagens kvinnor och män kunna ta hänsyn till något de inte ens vet vad det är?

Ett annat argument för att det värsta tänkbara inte är att bryta mot lagen är att lagen inte har någon inbyggd moral. Den är föränderlig och kan utformas så omoraliskt att jag vill hävda att det i flera fall är långt mer fel att inte bryta mot den än att göra det. Om man måste tillämpa handlingar som just då är olagliga för att försöka bryta vapenexport till diktaturer, barnaga, systematisk diskriminering, utnyttjande av billig arbetskraft eller förstörelse av grundvattnet – är det värsta av allt då verkligen att bryta mot lagen?

Visst kan insändaren likna demonstranterna som kämpar för allas vårt grundvatten och miljö vid Breivik på just den punkt som avser att de agerar utanför lagen. Det är osmakligt men må så vara. Men i så fall skall Aung San Suu Kyi, Nelson Mandela, demokratiaktivisterna i arabiska revolutionen, dem som bryter Sharialagar och kinesiska statskritiska konstnärer också likställas med Breivik.

Det som står på spel är grundvattenförsörjningen för norra Gotland, ett stort antal rödlistade arter, flera arter som bara finns just här, ett ekosystem vi är beroende av för vår överlevnad och sysselsättningen för alla de bönder som är beroende av att grundvattnet fortsätter finnas kvar i marken. Om grundvattnet försvinner – är det då helt i sin ordning så länge det försvann på laglig väg?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s