Addieux heltäckningsmatta, bonjour mossmatta

Nu är det dags igen – att byta riksdagens gröna heltäckningsmatta mot Ekskärets gröna mossmatta, borra ner tårna, andas in och andas ut.

Ekskäret – ön i Stockholms skärgård som köptes av en miljonär som lät skapa en plats där ungdomar får komma på somrarna och utveckla sin övertygelse, sina tankar, sig själva och varandra. Resten av året är här andra kurser som den jag skall på i helgen – ”Nyfiken på autentiskt ledarskap”. Sist jag var här hette kursen ”Nyfiken på lugn och ro” och det är bland det bästa jag varit på i kursväg. Vi var tysta i ett halvt dygn, reflekterade, samtalade och helt enkelt var nyfikna på lugn och ro.

Det kan kännas lite flummigt att åka iväg för att gå kurs i att ta det lugnt eller i att leda autentiskt. Det är ju det som skall höra vardagen till. Många har säkert hittat koden också men jag behöver jobba kontinuerligt med att skala av – både när det gäller vardagen och ledarskapet – att hitta tillbaka till det som är kärnan. Det är lite som en blomsterrabatt där det växer upp en massa ogräs när man vänder ryggen till men som också går bra att plocka bort om man är påpasslig och tar sig tid att göra det. Ibland gör jag det på egen hand – åker ut till Djurgården med dagboken eller tar en långdiskussion med vännerna hemma i soffan.

Jag tycker generellt att mitt liv och våra samhällen skulle må bra av lite bättre prioritering.

För det första att vi prioriterar överhuvudtaget. Idag matas vi med så många saker vi måste vara; smarta, pålästa, utvilade, ambitiösa, snygga, snälla, kaxiga, initiativrika, chillade och hur många saker till som inte är förenliga med varandra. En av mina favoritfilosofer John Rawls trycker mycket på detta fast i förhållande till samhällsbygge – vi kan ha flera principer som vi formar samhället efter men då måste vi sätta dem i en hierarki, inte ha femtioelva lösryckta mål eller tio budord som vi inte vet vad vi skall göra med om de hamnar i konflikt med varandra. Jag tycker att det är intressant att tänka så när det gäller ledarskapet, samhällsbygget, livsprioriteringarna. Vad är allra viktigast?

För det andra tycker jag att det är lite konstigt när det gäller prioritering att vi har så många inbyggda rutiner för att fördela mer och mer saker att göra och så få för att skala bort. Vi har att göra-listor men varför inte sluta göra-listor? Vi har möten om vilka aktiviteter vi skall börja med i våra lokal-avdelningar och på riksplanet i partiet men varför inte möten om vad vi ägnar vårt fokus åt nu som vi inte behöver göra längre? Kanske är det en sluta försöka-lista för ledarskapet och språkrörskapet som jag borde göra först i helgen?

Vad skulle hamna på din lista?

Mobilen kommer jag stänga av och datorn likaså så det här är det sista ni hör av mig på några dagar. Ha det så bra till dess!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s