U-landsproblematiken i allianspolitiken – krönika om Ojnareskogen

Nu har senaste numret av MP:s magasin Grönt kommit! Mycket läsvärt är det och på sida 19 hittar du min krönika om Ojnareskogen som jag hade mycket roligt med när jag författade. Hoppas ni gillar att läsa den lika mycket. 

U-landsproblematiken i Allianspolitiken

Ett utländskt storbolag vill anlägga ett gigantiskt kalkbrott. Fyndigheternas marknadsvärde uppskattas till 20-miljardersklassen. Men några egentliga vinster för råvarulandet blir det inte tal om. Bolagsskatten betalas inte här. Skatteintäkterna från max 60-70 inhemska arbetare stannar på ca 6 miljoner årligen. Förädlingen sker heller inte i området och så värst många fler jobb här blir därför heller inte aktuellt.

Priset lokalbefolkningen får betala blir dyrt. Kalkbrottet är planerat mitt i en tilltänkt nationalpark. Hundratals utrotningshotade arter riskeras och flera är unika för platsen. Allra värst är dock att grundvattnet hotas allvarligt. Bara de små provborrningarna har lett till att flera lokala bönder fått sinande eller förstört vatten i sina brunnar. Utan grundvatten är inte bara dricksvattnet förstört. Regionen har fler jordbrukare per capita än någon annan del av landet. Utan grundvatten skulle dessa tusentals lokalinvånare förlora jobbet.

Lokalinvånarna sätter hårt mot hårt. De demonstrerar mot avverkningarna. Då skickas en väldig polisförstärkning från huvudstaden för att skydda storföretaget från lokalbefolkningen. I landet fanns en gång miljöskydd starkt nog att skydda mot åtminstone dessa grövsta miljöförstörelser. Men landets nuvarande regering bryter ner miljöskyddet för att tillmötesgå industrin.

Det händer utomlands och då skakar vi medlidande på huvudet – så typiskt u-landsproblematik. Men nu händer det hos oss – i Ojnareskogen på norra Gotland – och u-landsproblematiken är signerad Allianspolitiken. Linjen är att jobb skall skapas till vilket pris som helst – om de så skall beväpna världens värsta diktaturer för några industrijobb eller låta grundvattnet sina för några kalkarbetares.

Men så kortsiktigt agerande slår alltid tillbaka i längden – och i regeringens fall till och med på deras egen planhalva. För när de 60-70 kalkarbetarjobben tillåts hota grundvattnet hotar det mångdubbelt fler jordbrukarjobb. Regeringen har makt att skydda området men vägrar. Det är varken de eller storföretaget som betalar notan för miljöförstörelsen. Det är lokalbefolkningens lott.

Ekonomisk politik måste se längre än till nästa kvartalsrapport – och hela vägen till verkligheten – till hur besluten påverkar människors liv och vår planet. Det gör inte Alliansens ekonomiska politik – det syns klart och tydligt i Ojnareskogen – men det gör den gröna. Det är därför jag är miljöpartist – av ekonomiska skäl – om ni så vill.

Rebecka Carlsson, språkrör Grön Ungdom

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till U-landsproblematiken i allianspolitiken – krönika om Ojnareskogen

  1. Viktoria skriver:

    .MP röstade tillsammans med Alliansen för att ändra lagtexten. och bryta ner miljöskyddet.
    MP är ett parti som befinner sig närmare Alliansen än du verkar ha märkt….

    • rebeckacarlsson skriver:

      Hej Viktoria! Det stämmer. Dock var det en lagändring som smögs igenom och när MP upptäckte vad som hänt motionerade vi om att återinföra stoppregeln. Det är också det MP driver på för nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s